Någon körde på en fågel, vi begravde den ...
"Vila i frid, lilla du.", sa storebror.
Själv sjöng jag en Niklas Strömstedt-pastisch.
Hängiga barn.
Och vuxna.
Softish morgon.
Följd av myror i brallan.
Promenad till Kaknästornet.
Lugn lunch med utsikt.
Hopp och lek på äventyrslekplatsen.
Prat om den hemska sjukdomen.
Och en vädjan:
"Kan vi få en röd, krullig hund när vi blir lite större? Som är allergivänlig och har likadant hår som mormor? Det blir ju supersnyggt om det matchar. Tror du hon blir glad då? Får jag ringa och fråga?"
Harmoni.
Vi är en familj igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar