- Snälla, kan du inte ta det lite lugnt idag. Nu när du är sjuk?, ber omtänksammaste mannen.
Snart hörs kvävda snyftningar under täcket från storebror, som vaknat tidigt och nu ligger och myser mellan oss i sängen.
- Du sa att du är frisk. Men nu säger pappa att du är sjuk igen. Varför luras ni?, sluddrar sonen med krokodiltårarna trillande nedför kinderna.
- Men vännen, jag är inte allvarligt sjuk, bara lite förkyld., förklarar jag efter att med viss möda ha förstått vad han menar.
- Säg aldrig så igen då. Lova det. På hedersord., uppmanar sonen.
Sedan skuttar han upp och förvandlas till "din egen friskhetsgymnast faktiskt" och leder styrketräningen med fast hand och uppmuntrande tillrop. Ty sista besöket på Danderyds sjukhus efter axelfrakturen resulterade i att jag friskförklarades. En väldigt skön trend för övrigt. (Även om jag aldrig kommer få något friskhetsintyg vad gäller leukemin. Återfallsrisken är alltför hög. Men märgen är ren. Och det betyder att jag just nu är frisk. Och jag har blivit bra på att fokusera på det goda och leva i nuet. Om jag får säga det själv. När fan bir gammal blir han religiös.)
- Du är härmed vårt facit på hur full rörlighet ska uppnås på kortast möjliga tid. Men du behöver bygga muskler på gym! Vad väger du egentligen?, undrar sjukgymnasten på DS.
- 47 kg, så ja absolut, men fullsmockade, svettiga träningslokaler är inte lämpliga för infektionskänsliga. Ge mig gärna några övningar så tränar jag hemma., svarar jag.
Får ett gummiband, ett träningsprogram och uppmanas att köpa diverse redskap. Som jag redan har. Powerpilatesfrälst som jag redan är.
Morgongympa kl 06:30 i soldränkt vardagsrum har aldrig känts bättre. Med universums yngste personliga tränare (?) vid min sida.
Efter genomfört pass förklarar min PT vikten av att äta rätt och vara ute för att få i sig solens vitaminer så att man blir frisk. Så bestäms min nya strategi att bli. Den finaste apelsinmarmeladen är däremot strängeligen förbjuden på fullkornsskorpan.
- Det är ju bara socker, det vet ju alla. Sånt får vi aldrig.
- Inte den här, du och jag kan desutom behöva lite extra tillskott.
- Det kommer inte på fråga. Fil och müsli är bra!
Och där fick jag för att jag försökte göra frukosten festlig.
Stockonservativa barn bryter inte vanor i en handvändning.
Och oron för en sjuk mamma försvinner uppenbarligen inte på länge.
6 kommentarer:
En sån härlig unge du har begåvats med. Eller två tro jag allt, två härliga ungar.
Och rädslan kommer nog att finnas kvar länge länge än dessvärre.
Åh, kan jag få låna hem storebror ibland! Inte för marmeladransonering men för träningen :)
Eve
Underbart!
På tal om socker och vitaminer passar jag på att tipsa om en sajt med en hel del sött och smaskigt men också nyttigheter och inspiration i största allmänhet.
www.leparfait.se
Kram Caroline
Vilken fantastisk personlig tränare!
Vad härliga dina barn verkar vara. Jag tror att det är riktiga tårar och inte krokodiltårar (falska tårar), de bry sig om dig så mycket.
Dht: ja, jag har tur som har dem. de håller kvar mig i verkligheten. och rädslan kasnke inte bara är av ondo - deras empatiska sida har utvecklats avsevärt under det här tuffa året.
Eve: han har redan tagit grannen på landet under sitt PT-paraply, så du är varmt välkommen att konsultera honom. i utbyte mot en morot eller två. :-)
Caroline: tack för tipset. mums!
Sm: jo, han är fin. och hård. kör upp mig kl 06.30 varje morgon för att musklerna ska växa.
Kay: nej, tårarna är verkligen verkliga. menade storleken när jag refererade till krokodilens.
Skicka en kommentar