Årstiderna av lillebror

Efter att barnen väckt oss med rockkonsert på gitarrer och sjungit Manboy sjuttiotvå gånger i rad fattar vi vinken och går ut i den gassande solen.

- Katastrof! Det blöder i isen. Oj, oj, nu bara måste jag sätta mig ner och hitta på en dikt., utropar lillebror när han skottat sig ner till Badviken där den underliggande tången färgar isen brunröd.

Dikten? Jodå, efter två muggar ekologisk, rättvisemärkt och efter alla konstens regler uppvärmd och av snö nedkyld choklad så kom följande recitation ur den lilla rosenmunnen:

Vinter - snö och kallt.
Våren - grönt och skönt.
Sommar - sol och varmt.
Hösten - inte lönt.

- Det är förtjusande att sitta här i solen och se spåren efter fåren (eh, svanar, änder, harar möjligen men okej, det rimmar ju inte reds anm) och rimma. Jag gillar inte hösten. Förstår man det av dikten? Den heter Årstiderna. Är det vackert?

Sen blir han en fullt normal snart fyraåring som kinkar över orättvisan att inte få bo på landet hundra dagar i taget å varför kan vi inte skotta isen hela vägen till Loskäret å fick jag verkligen lördagsgodis igår?

Puh. Lite rädd att jag närt en sann konstnärssjäl vid min barm. Livet är svårt nog som det är, min son.