måndag 22 mars 2010
Sol, snö och stukat skelett
så klart!\0/ (Händerna i taket!)
Sökte ny, spännande stig mot dagis åt solstrålarna i morse, för att förvilla att "vår kära, älskade pappa ska jobba borta flera dagar, buhu". Jag är en en fenomenel stigfinnare sedan barnsben, storebror är en utmärkt sakletare och lillebror underhåller med poetiska uttalanden om allt han ser på våra äventyrliga promenader. Så vad kunde gå fel?
Hade precis pussat och vinkat adjö till maken (som än är lyckligt ovetandes, tänker att det läkt till torsdag. Eller?). Och valde sedan den halaste, brantaste backen som vi inte sladdat utför förut. Med favorit (?) i repris från januari som resultat. Denna gången är det dock foten som är skadad. Ombyte förnöjer. Höger givetvis. Man är väl konsekvent?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hahahaha! Du är fantastisk. :-)
Nu är det du som tar det försiktigt! Hoppas förkylningen är bättre! Imorrn när vi ska ses får du lova att ta på dig halkskydd och gå lååångsamt. Vet att det inte ligger för dig men nu jädrar tar du det lugnt, donnan! :)
Bisou Eve
Nu är det du som tar det försiktigt! Hoppas förkylningen är bättre! Imorrn när vi ska ses får du lova att ta på dig halkskydd och gå lååångsamt. Vet att det inte ligger för dig men nu jädrar tar du det lugnt, donnan! :)
Bisou Eve
Lilla du, ta det nu lugnt ett tag! Isbanorna kan väl vänta till nästa vinterår istället!? Stort mega grattis till det fantastiska och fina friskhetsbeskedet! Vem hämtar på dagis nu då, när N är på resande fot...? Stor kram från Åsa
Sm: eller så är jag inte klok?
Eve: lååångsamt? moi?
Åsa: jag knatar med hårt lindad fot. det funkar. nästan bra.
Skicka en kommentar