Dialektalt

Webbutfrågningar är lite småfåniga, men KvP:s dialekttest kunde jag inte motstå. Var rätt stolt över mitt skånska ordförråd efter ett drygt decennium tillsammans med pågen.

Nu är jag dock inte lika självsäker ...

"Du fick 5 rätt av 10 möjliga Du är helt ok, faktiskt ganska imponerande!"

Eller hur? Säg som det är; jag suger fidd.

Hur gick det för er?

Cementerade könsroller

På dagis finns det 38 barn. Alla med minst två föräldrar var. Av dessa har ingen ännu tagit initiativ till att ombesörja det traditionella, och kanske lite lätt löjeväckande, men som jag tror uppskattade presentinköpet till personalen. Vi hade tänkt att någon annan kanske kunde göra det till denna terminsavslutning, som sker imorgon. Så vi tar givetvis tag i det. Igen. För femte gången i rad. Man skapar sig så lätt en vana.

På kontoret gör den näst högst utbildade (tjejen) städerskans jobb, samtidigt som hon ständigt upprepar sitt mantra: "Jag är inte nån' jävla morsa". Och då blir hon givetvis det. Man skapar sig så lätt en roll.

Hemma bakar storebor och jag en fransk chokladtårta till morgondagens gårdsfest, samtidigt som pappan och lillebror hämtar postpaket med ytterligare en väsentlig datapryl. När huvudsäkringen sedan går, för att vi har igång alla köksmaskiner och datorer/mediecenter/hifisystem samtidigt, är det givetvis pappan som raskt klättrar upp på en stege med ficklampan i högsta hugg för att byta den. Man skapar sig så lätt en arbetsfördelning.

Människan är lat av naturen. Det lättare att göra som man alltid gjort än att tänka nytt och göra rätt (?). Inget konstigt i det. Men jag blir lite oroad när storebrors bästa (tjej)kompis, 3½årig dotter till min sedan fjortistiden uttalade feministvän, förfärat stirrar på hans rödmålade tånaglar och grönglittrande fingernaglar och utropar:

- Pojkar kan inte ha nagellack!!!

Kafferep

Morgonkaffe i syrénbersån med snäckan och hemliga polisen. En liten paus i solen. Efter lämning, före jobbet (idag på hemmaplan). Pratar PR, som i parrelationer, och press. Kopplat till musik. Vovven och bebben slumrar i skuggan.

Ser barnen glatt galoppera ut i skogen och funderar allvarligt på att lägga ett bud på grannens minitrea med balkong i vinkel. Mot bättre värdevetande. Att utvidga de två hopbyggda lägenheterna i etage med ytterligare en måste vara varje mäklares mardröm.

Har jag kanske nämnt att vi trivs galet bra där vi bor ...?

Fridens liljor

- Vi har brännt upp gammelfarfar. Och sen har vi lagt honom i en liten urna, ja som en keramikvas ungefär. Och nu ska vi gräva ner honom i jorden, bredvid gammelfarmor i graven. Vill du följa med?

Nä, så säger man ju inte till sina barn. Så de fick se på båtarna i viken nedanför kyrkan med pappan. Medan mamman sjöng en sång och fällde en tår. Så kan livet gå vidare. Mycket fattigare, men med världens bästa farfar i fint minne bevarad.

Mors dag

Ill: Hans Millgård

Alla dagar är väl mamma-och-pappa-dagar? Men trippande fötter som smyger fram med prassliga paket är ju bara helt bedårande. Deras förväntan och stolthet över att ha slagit in, ritat och "lagat latte" är obetalbar. Och att de stolt talar om paketens innehåll innan jag ens fått försöka öppna för att se själv, det är rörande.

Så jag skippar revolutionen idag. Ringer mor och mormor. Och hoppas att de känner min uppskattning.

Helgsilen

Fobi: fullmatade, förfärliga fästingar som förstör friden. Förgör!

Hädade igår. Skippade landet. Trots sol. För mycket att göra hemma. Och borta.

Så vi (mannen) rensade bland våra gadgets. Installerade några nya, absolut nödvändiga maskiner. Nu kommer allt bli bättre, enklare, snyggare.

Flanerade sen' ljumsksträckningsvänligt långsamt längs vattnet, i barnens takt. Kollade in båtuppvisningar från Skeppsholmen ("Elias den lilla räddningsbåten!" skrek lillebror upphetsat), fick en påse surdeg av några kursdeltagare (har förstått av C & JEB att det är grejen), var inne i hemliga bergrummet ("Det var regn i grottaket" berättade förundrad storebror efteråt) endast öppet denna dag.

Och vaccinerade oss! Såg en skylt i folkvimlet på Resans dag i Kungsan, så med rinnande glassar sprang vi gatlopp likt sprutnarkomaner på jakt efter den sista silen och radade upp oss alla fyra. Faster Liiis hade inget val, så trots lätt nålrädsla hade även hon snart fått sin drog. Försiktiga protester tystades effektivt: "Men vaccinet är slut överallt. Det här är vår enda chans!" Helt hysteriskt, kan tyckas, men när barnen tillbringar hela somrarna i hästhagen i Roslagen kan man inte vara nog försiktig. Förra året missade vi tåget, och skärgårdsbåten som hade knarket. En orolig tid följde. (Mild underdrift.)

Sen sov vi oss igenom hela tjottabalongen. Såg iofs några bidrag. Minimala kläder på extremsolarade/solduschade, plastikopererade kvinnokroppar. Lite falsksång (precis om det ska vara) av banala texter till strippstångsmelodier. Men Frankrike var bra! Vilket underbart begåvat undantag från schalgereländesregeln.

Vaknade 00.12. Inget nytt under månen. Varför är alla i TV:n så chockade?, undrade vi som aldrig gillat Christer Björkman featuring CharlottePerelli singing Bobby Ljunggren. Äh, pensionera dem och låt några åttiotalister ta över rodret. Då blir det garanterat schlager så det skvätter. Nostalgi blandat med nya tongångar. Eller så lägger det medvetna nya gardet ner hela satsningen. "Det blev för jobbigt att driva och ger mig ingenting.", blir kommentaren. De som är födde årtiondet efter mjukiskarriäristerna har fattat grejen. Självförverkligande och egen tid först. Jobbet sist. Men för en tokhög lön. Streetsmartness at large.

Sisådär. Lite bitter moralkakeschlager på kvällskvisten. Tonartshöjning, någon?

VKS

Äntligen!
Bollen är i rullning.
Deluxe har återuppstått.

VKS led visserligen stora förluster. Kraftigt kvinno(för)fall. Men tre av tio utmanade tröttheten och fick en något annorlunda form av fredagsmys. Endast ett stenkast från familjernas soffslappande. Men ack så välbehövligt!

Piff i solnedgång, Retzina och massor av vitlök. Hos kvartersgreken. Långa diskussioner endast avbrutna av servitrisens påfyllning.

Inte mycket sång. Men prat därom.
Globen nästa. Here we come.

Kulturtanter i klimakteriet iklädda linnetält

Glada i hågen beger vi oss ut på heldagsutflykt med dagis. Tidig samling på gården, gåsmarsch till Djurgården. Skrattande, förväntansfulla stora, mittimellan och små ryggsäcksbarn. Och nyfikna föräldrar. Som tagit ledigt och bara njuter. Många har vågat stänga av mobilerna, andra blir ständigt störda tills de får onda ögat av stränga ridskoledagisfröken.

Solen skiner, barnen leker, föräldrarna diskuterar dagisval, boende och familjeförhållanden medan de beundrar sina skogsmullar, lite i smyg. Smiter in på Rosendal för att stilla abstinensen. Men begår det stora misstaget att ta med lillebror. Tänker att han rimligen borde somna i sin vagn om max tvåochenhalvminut. Långsam kö i trettiogradig hetta ger dåliga odds. Men kaffebegäret är enormt. Klär av, rullar vagn och håller hand. Målet är nära: blytunga ögonlock och näst i tur att betala.

Då slår de till - kulturtanterna framför mig. Sådana där hennafärgade spöken i naturliga linnetält från Gudrun Sjödén. Med keramikdingelidonger i öronen och kraxiga röster efter alltför många rödtjutskvällar med cigg. 3o cm från mitt ansikte, rakt ut luften, med blicken i fjärran, utbrister en av sextiotaggarna:
- Det där stackars barnet kommer att dö av värmeutslag. Röda, kliande prickar blir det. Jätte-farligt. Kan hon inte ta av honom mössan?
Och får medhåll av sina medsystrar.
- Ja, dagens mödrar. Bara latte för hela slanten.

Mot bättre vetande och totalt befriad av skånegåssyndromet för en nanosekund bemöter jag:
- Det är en sommarmössa, som han vägrar ta av sig. Och kaffet är ekologiskt brygg.

Då drämmer tältklädda tjocksmockan till vagnen med sådan kraft att lillebror vaknar med ett vargvrål samtidigt som jag tappar båda kaffemuggarna pga stöten i magen.

- Men för i helvete!, utbrister jag (som nästan aldrig svär normalt).
- Vilket språk!, svarar skräcködlan.

Inser att vidare diskussion är totalt meningslös. Kommer inte få någon ursäkt. Samlar mig, fyller på nytt kaffe och anstränger mig för att leende skrida ut.

Barnet ylar, vagneländet dryper av kaffeslask men i långt där borta i fjärran, under de blommande äppelträden, leker storebror pussåkramtafatt med bästisarna.

Det är härligt att socialisera över generationsgränserna.

Reklam

Borde inte blanda jobb med vardagstrams. Har ett smart upplägg, dock ur funktion: En yrkesrelaterad blogg på min egen webb, men var tog den vägen? Alfons Åberg härjar. "Jag ska bara ..." Kvalar inte till svensk webb i världsklass. Ytterst pinsamt. Lägger i stället min lilla tid på ventilen, här. Små navelskådande dagboksbetraktelser för de närmast sörjande.

Men regler utan undantag är värdelösa. Och idag har jag inget att tillföra, så jag blandar hejvilt och länkar en repa som just publicerades på en annan ypperlig sajt.

Och när jag ändå gör reklam för mig och min upppdragsgivare: spring och köp nya numret! Sprängfyllt med klarsynta artiklar om utmärkt design.

Ett decennium

Uppsala.
Akademiska sjukhuset.
Heldags tioårskontroll.

Det är så stort och underbart och svidande svårt att jag drabbas av lätt delirium. Det sämsta tänkbara (utom alternativet) blev det bästa. Barnakvitto på det. Även om vägen var vindlande. Ingen fattar, men ändå alla. Jag har det lättast, jag vet ju. De närmaste har det utan tvekan värst. De har inte en susning. Bara oro. Som aldrig riktigt går över.

Helvetesjävlaskitcancer,
har jag aldrig sagt.

Vad stark jag blev!, som vågar vara svag.

Sexigt

Att lyckas med igenkänningskomik, under de enklaste former, Chinateaterns scen till trots, samtidigt som publiken tvingas sätta skrattet i halsen när tyngden och allvaret gör sig påminda. Det är en svår konst.

Att inte välja den enklaste vägen, den ironiska, självklara. Det är modigt. Inför fullsatta hus. Kväll efter kväll.

Att få det hemvändande paret med kära vänner att diskutera vilka de är och varför - existensiellt värre - det är stort. Att sedan försommarkvällspromenaden hemåt ägnas åt den eviga debatten: "Vill vi bo på dubbelt pendlingsavstånd och missa ännu mer tid med barnen? Nej, tack. Gärdet äger." Ja, det är ju vår ryggsäck.

Att stå för att man blev precis likadan som dem man inte ville efterlikna. Det är rätt sexigt. Men det är kanske inte så svårt om man heter Henrik Schyffert och har åldrats med värdighet. De grå tinningarnas charm har fått en ny innerbörd.

Skepp ohoj

Dumskallen har vaknat ur dvalan. Kan bara konstatera att jag älskar att sova. Sömn gör underverk med kroppen och knoppen. Självklarheter. Men jag är lite lätt skadad och töjer alltid på gränserna för de basala behoven.

Krampen var borta i morse. Både i hjärnan och ljumsken. Producerar texter på löpande band, leverar copy på fyra språk och går utan att halta. Vårruset känns inte längre lika avlägset.

Glad i hågen tar jag för säkerhets skull tuben till kunden i sjöstan'.
Ordinerades sex veckors vila av doktor Dick (sic!) igår.

- Snälla människa, du är ju löjligt överböjlig. Sluta stretcha sönder dig! Och var stilla.
- Men jag har redan vilat jätte-länge. Nästan två veckor.

Delar vagn med storebrors lekkompisar. Som berättar allt om sitt dagis och att:

- Småsyskonen sover där hela dagarna. Men vi stora killar bara åker tåg och är ute på äventyr, ja, hela tiden faktiskt.

Underbart underhållande ressällskap.

På kontoret tror de att jag seglat till jobbet. Lagt jollen i hamnen. Bara för att jag råkar ha väder efter kläder, lite marint så där, när regnet häller ner. Så vi pratar fejkgöteborgska hela dagen. Och berättar dåliga KålleåAdahistorier. Man har inte roligare än man gör sig. Ena. Måste ringa "gamlamårrmårr i Majera".

Nu far vi till skärgårn'. Simma lugnt!

Skrivkramp

Trekantigt penngrepp av PVC-plast. Motverkar skrivkramp. Kan användas till alla smalare pennor för bättre grepp. Sorterade färger. Leveranstid 1-2 dagar

Det kan hända den bäste, ja och så mig.
Det sker inte ofta, men nu har den slagit till.

När jag som minst anande det.
När jag borde massproducera.

Så förlåt mig kära redaktörer, men det blir inget ikväll.
Inte ett enda vettigt ord. (Och deadline är ju inte förrän i övermorrn ...)

Trots inspirerande ämnen och uppdrag.
Tack så mycket, men det ekar tomt.

Jag har kramp och nu ska jag sova bort den.
God natt. Och puss på er.

Hobbypsykologernas sammansvärjning

Tack C, för en underbar kväll!

Vi har övervunnit rädslor (ha, som om vi hade några!), huggit trä med bara pekfingret (utom jag som råkade peka med hela handen) och lärt oss elitidrottarnas mentala knep.

Uppåhoppaentreprenören hade inget nytt under solen att förtälja, men med vår rödvinsanalys ter sig allt mycket ljusare. (Hick.)

Och tack, snygge lillebror, för flarran. Valpolicella Classico 2006 är en ny favorit. Det är f ö helt perfekt att bo i etagevåning. Vi har babblat ohämmat medan övriga familjen sovit sött en trappa upp. Och imorgon är en helt annan konsultdag. (Hu.)

Hemlisar

Ssh, säg det inte till nån' men idag har jag fördrivit lunchtimmen med att smygtitta på ett topprenoverat, arkitektritat, engelskt radhus anno 1960 med gigantisk terass och lättskött trädgård på en närbelägen ö.

Utsikten var fantastisk, ja från grannarnas hus. Terassen, som enligt kungens gamla flamma (mäklerskan) låg i sydväst, befann sig i själva verket i norr. Med vy över stora vägen. Och i källarens sovrum och musikstudio luktade det så mycket avgaser att jag var rädd att finna (fler) lik i garderoben.

Dessutom var konkurrensen hård: jag blev katten bland hermelinerna på intresselistan. Där var bara af och von bland lejonskallarna, så mäklarinnan stavade givetvis mitt förnamn med ph och extra e, samt efternamnet med dt-ändelse. Fint som snus.

Väl hemma på Kungliga Ladugårds Gärde känner jag att familjen inte är redo för ytterligare segregering. Här är alla en smula olika. Och får stava sina namn som de låter. En sån' befrielse.

Tillfällig högsommar

Fredag
Solig promenad till jobbet med bara ben ... oh la la!
Trallar på
"Stockholm, Stockholm stad i världen,
Stockholm, Stockholm världens stad.
Stockholm, Stockholm härlig är den,
Stockholm, Stockholm gör mig glad."

Kundsamtal i på hett plåttak, i stället för inne i glasbur.
Glada besked.
Soundtrack i mitt huvud:
"Just idag är jag glad, just idag mår jag bra", med bajenkenta.
Måste bero på kontorets läge mitt i hammarbylandet.

Närproducerad ekolunch i Luma park med MTV-kidsen.
Nynnar av outgrundlig anledning på
"There's no sunshine when you're gone"

40-årsfika inne eftersom taket är glödhett vid halvtrerycket
Dagis ringer: "Ville bara tala om att lillebror inte skrattar hela tiden. Han kanske är krasslig?"
Så jag beger mig hemåt, dvs ut i solen!
Sjunger på
"Vatten, stan' é full av vatten"

Glada barn, falskt alarm?
Finfika på V, i solen. "Vi somnar ju alltid före fredagsmyset, så vi kan väl ta det här och nu i stället?" frågar storebror. En sväng i parken, hem till badkaret, storebror somnar prick 17.30.
Lillebror kräks över nyduschad mor, men är lika glad för det. Somnar sött efter nytt bad.
Våra solhelgsplaner kullkastas dock.

Lördag
Barnen mår bra och vill UT! Grundlig solskyddsinsmörjning och promenad till Teknologernas byggarbetsplats inför Quarnevalen. Sedan tuben till vännernas prunkande trädgård, på sonens begäran. "Vi kan kissa och köpa lunch på tåget!" tror han, som bara åkt tåg till Skåne förut. Värsta bästa äventyret för stadsbarnen som sällan åker kommunalt eftersom vi går överallt. Stannar hela dagen. Och kvällen. Är glad att vagnen fick följa med, så att trött lillebror kan sjunka ner och somna. Väl hemma "måste vi bada efter den långa resan", storebror och jag. Missar finalen av Körslaget, men det gör det samma. Har inte sett det hittills, så varför börja nu?

Söndag
Svägerskan, barnen och jag åker på styvmorfars dressyrtävling i Uppsala. Lillebror mest fascinerad av alla dyngbollar. Storebror matar familjens ålderman, Chesterfield, 30 år, med favoriten minirut. "Han åt hela paketet, själv!" Hem till väntande man, som tillbringat 24 h i småländska Paradis med vännerna. Skjutit lerduvor, kastat yxor, rott, klättrat, badat, bastat men också letat fram sina kvinnliga sidor i relationsråd.

Å så kom hösten, efter en tillfällig högsommarhelg.

Konsultens vardag

Endast med anledning av en högst irriterande träningsskada byttes källarlunchgymmandet mot promenix i sjöstaden och efterföljande, smått beroendeframkallande röd dinkel med pestogrillade grönsaker på hett plåttak.

Efter avslutad arbetsdag belönades den femhövdade avdelningen med trerätters marknadsmiddag på Imperiet, det nya vattenhålet. God mat, fina viner, smarriga drinkar och trevlig personal, samt opera på orangea dofttoan.

En helt vanlig dag på jobbet.
(Eller hur?)

Sänggrannar

Vaknar abrupt kl 03.30 av en kaskadspya som hamnar i mitt hår.

Hade det varit för några år sen hade jag slängt ut sänggrannen med örona före, frenetiskt tvättat kropp (och själ), desinficerat säng, dubbeltvättat sängkläder. Och så vidare.

Nu baddar jag med mild hand min lille sötnos på pannan, sköljer ur håret lite snabbt och byter lakan innan hela familjen somnar om igen. I samma säng.

Pollenallergi, astma och reflux är en dålig kombination generellt, men speciellt om man just druckit lugnande mittinattenvälling, efter mardrömsuppvaknande kl 03.

För säkerhets skull får båda barnen stanna hemma från dagis. Vilket visar sig vara ett dåligt beslut då de är allt annat än sjuka. Pilates dämpar dem något: "Gör som tanten i teven!" säger storebror när lille Skutt bara vill agera pussande extratyngd.

Så sent om kvällen, när alla kompisar gått in, tar vi en kvällspromenad till ägget i parken. Lyckan är total när busfröna slipper köa för ett vrålåk.

Hela familjen somnar sött en timme senare än vanligt. Nästa morgon kramar barnen ALLA dagiskompisar innan det bär av ut i skogen. Och vi är helt överens; hemma bra, men dagis bäst.

(Ikväll är det dagisgårdsfixarkväll och tummenmittihandenmamma ska bygga en häst. Fortsättning lär följa ...)

Farligt habegär

Morgonfika på exotisk ö.
Utanför tullarna.
Äventyrlig resa med rasslig spårvagn.

Vacker promenad.
Stora hus vid vatten.
Lekande dagisbarn i glänta.

"Här skulle jag kunna tänka mig att bo." Sa den ena.
Fick medhåll av den andra.
Speciellt när solen värmde våra ansikten på uteserveringen som endast serverade thai.

Sen skakade vi hem igen.
Sitter inne och jobbar medan solen skiner över gärdesidyllen.
Och jag försöker motstå frestelsen att bli en hemnetjunkie.

Var finns det ultimata boendet? Existerar det?

Hur sista april blev Valborg

Sista april då för tiden
8 Grötfrukost (plus kaffekask, minus gröt)
10 Forsränning (öl)
12 Sillunch (öl, nubbe)
15 Mösspåtagning (minihenkeltrocken i Slottsbacken)
15.05 Champagnegalopp (mousserande på Stockholms nation)
19 Grill (rödtjut i trädgården)
22 Eftersläpp (drinkar på Snerkes)
04 Vingelvägen hem (1 l lättmjölk)

Valborg nu för tiden
8 Stärkande frukost (te, juice)
9.30 Bilfärd genom soligt Sörmland (vatten, äppelklyftor, russin)
11 Lekstund vid Stavsjö (kaffe & hembakta bullar)
13 Lunch och lek i Ljungby (Ramlösa till salladen/mellanmjölk till köttbullarna)
18 Middag hos farfar i Falsterbo (cava!, till slut)
20 Saga, pyjamas, sängen (välling)
21 Hetsig sockerdebatt med di gamle (kaffe & cognac)
22 Oj, vårbålet regnade bort (och cavan är slut, ingen vårskål)
00.20 Godnatt (munvattenskölj)

Sista april känns avlägset.
Fem år verkar vara 50. Minst.
Valborg välkomnas vuxet. Vrålskål!