Snilleblixt

Eftersom maken jobbade till 02.30 inatt och efter några få timmars sömn fortsatte (och fortfarande håller på utan ljus i tunneln, däremot bevittnade han nedtrillande nattvandrare på tunnelbanespår som mirakulört räddades av hjältemodig man vid hemfärden i natt), måste man som halvkrasslig mor hitta sina manövrar för att ro hem en helg i harmoni.

Gårdagen var som sagt perfekt.
Idag hade jag ytterligare en utmaning att klara:
Bästa recept på filbunkslugna tjejCarskalasbarn?
Eller:
Hur överleva dagen med ett leende?

De viktigaste ingredienserna är hos oss strategisk planering, uttröttande uteaktiviteter och "viktiga uppdrag". Samt favoritmat. Så slipper man ta till tomma hot av typen: "gör du inte som jag säger blir det inget av." Eller det idiotförklarande luret (egenupplevt): "somnar du inte nu väcker jag dig inte sen."

Så:

Sovmorgon
Näringsrik frukost
Uttröttande hockey
Korvgrill
Backhoppning utan skidor
Snabb, varm dusch
Ny dagens outfit
Discokalas i Strandvägens vackraste 300-kvadratare
Tidig hemgång
Vila (jag), pyssel (barnen)
Färsk pasta pesto med haloumi, mozzarella, parmesan, körsbärstomater, basilika
Ett dockglas A mano
Favoritsagan, den om när barnen såg dagens ljus

Borde ha slutat där. Vetat bättre. Men ack.

Med dagen avklarad utan tjat eller känslostormar sjunker jag ner i soffan framför en mesig film och misslyckas kapitalt.

Tänker att jag bör bättra på kaloriintaget. Så jag gör en minidipp med grönsaker och en 40grampåse chips till. Hur dum får man vara? Sabba den länge efterlängtade nattsömnen inom loppet av en timme.

Så genomkorkat att falla på mållinjen.
Efter en hel helg med beröm godkänt i magen.
Jag är nog lite blond ännu, ändå.
Trots att det tjocka barret är beckmörkt.
Skenet bedrar.
Snille?
Tillåt mig småle.