Vem släckte ljuset?

Ett litet ljus har slocknat.
På alla hjärtans dag.
Och det är så ofantligt orättvist.

Vi har gått igenom nästan samma sak, men han är borta och jag finns kvar. Mig får ni aldrig tycka synd om, men när ett barn dör finns inga ursäkter. Vad är meningen?

Önskar jag hade ett högre väsen att vända mig till som kunde ge mig svaret. Nu kan jag bara sörja någon jag inte alls kände, men som jag känner så enormt för.

Jag har inte sagt det sedan i somras, kallat leukemin vid dess något pubertala men ack så rätta namn. Då var jag förbannad. Nu är jag förkrossad.
Det är den helvetesjävlaskitsjukdomens fel.

Må den utplånas en dag.
Låt minnet efter en tapper kämpe leva vidare.

Ge pengar till forskningen eller spel till hans insamling. Vilket företag gör bäst ifrån sig?

Skänk Gustav en tanke. Och våga läsa hans avsked. Den starkaste lilla texten någonsin.

- Vem släckte ljuset?
brukar lillebror säga samtidigt som han drar ner mössan över ögonen och skratta tills han kiknar.

Jag ställer mig samma fråga.
Med gråtvåta kinder.