- Jag funderar så mycket på skolan, din sjukdom och döden., sa storebror efter en fullspäckad, strålande vacker dag med min bästis Ks familj.
Älskade lilla kloker, vad du tvingas gå igenom. Tänkte jag. Men beslöt mig för att låta (tvinga) T stanna hemma idag. Medan N & N skönsjungande galopperade till dagis.
Vi tog ett bad och gick igenom livets stora frågor, femåthalvtåringen och jag.
- Nu känns det bra igen. Ska vi rensa slangarna nu?, undrade den pragmatiske.
Så vi gick ut på uppdrag. Och lyckades! På första försöket. Hemma på Gärdet. Helt otroligt. Om man betänker sommarens fars.
Sedan förklarade min stora, lilla kille för de tre (3!) distriktssköterskorna hur de skulle spola och lägga om CVK:n "fullständigt sterilt faktiskt". Lillgammal? Inte alls ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, dina killar är verkligen fantastiska. Och du med såklart. Längtar efter att ses! Vi måste planera in nåt snart.
Kram
Gah. Å jag som träffade dig för nån timme sen när du berättade detta. Ändå sitter jag här och blir blödig för du beskriver det så fint. Suck. Är det åldern?...
Eve
Du har inte fått vara med och bestämma att den sjukdom du drabbats av också påverkar barnen. För det gör den naturligtvis och självklart.
Men du bestämmer till stor del HUR den påverkar. Och av dina ord här och tidigare förstår jag att du är en mycket klok kvinna, som inte sopar under mattan men inte heller lägger en för stor börda på späda axlar. Det är en oerhört svår balansgång men jag är övertygad om att du och maken balanserar väl.
Många kramar
Zäta
@Stina
middag hos oss nästa vecka?
@Eve
åldern, empatin du besitter, att du är du ... tack för att du bryr dig och är "våran bus-Eva" som killarna säger.
@Zäta
åh, tack. nu blir jag rörd över dina fina ord. kram
Skicka en kommentar