Bengt Bedrup, Kenta, kyssen och den världsberömda tishan i Melodifestivalen 1980.
Måndagkvällar är en livlina.
Min egen tid.
För sång.
På repet är jag varken mamma, kommunikatör eller sjuk.
Jag bara sjunger.
Oftast rent.
Varmt välkomnad av alla.
Trots uppenbar ringrost.
Och det är så befriande.
Främst för att jag slipper frågorna.
Och bara kan vara jag.
Bra start på veckan!
Den enda nackdelen är att när jag kommer hem är det way past my bedtime. Tant måste sova middag imorgon för att få ihop de 12-15 timmarnas sömn som den här gamla kroppen behöver. Det kostar på att ligga på topp ... eller jag menar botten. Moahahaha.
... och apropå skönsång (?) coh bottennapp kan jag först idag konstatera att vi helt missade premiären av schlagerslaget (eftersom vi socialiserade med seglarvänner och sen sov). För det är väl fortfarande en följetång som tuffar land och rike runt i jakten på ännu en ESC-jumbo? Väl spenderade pengar. Verkligen.
4 kommentarer:
Hehe, Dolph Lundgren iår är ju hur skön som helst. :P
Sov gott!
Ciao Albin Loan
Var du på körövning i går..?Det var jag. Men inte samma...väl?
åh, sång e så kul!
Sang er ren terapi det! Og apropå ESC. Heter det ikke brød og skuespill til folket;-)
Skicka en kommentar