Pang, bom, krasch.
Tillbaka i verkligheten efter en supersocial helg i stan'.
Trött, illamående och med smärta i kroppen ligger jag nu nedbäddad i soffan och ser en intervju med en flicka som övervunnit leukemi, fått återfall och sedan stamcellstransplanterats. Känner igen mig i henne, förfäras av föräldrarnas reaktioner. Och försöker förstå min familj.
Inser att jag aldrig kommer i närheten av deras oro. Jag visste att jag var dödsdömd utan stamcellstransplantation. Och oroades av att leukemin inte botades direkt samt att det dröjde något innan en lämplig donator hittades. Men var fullt förvissad om att bli frisk. Igen. Fri från leukemi för all framtid. Även om det skulle ta tid. Och tålamod inte är min starka sida. På gott och ont.
"Det bästa och det sämsta med dig är att du är så energisk.", sa min man inför vårt bröllop.
Väntar på besked.
Känner tillförsikt.
Är evigt tacksam för stamcellsforskningen.
Och donerar alla julklappspengar till "mina" läkare och sköterskor.
Samt sänder mängder av goda tankar till min okända, tyska välgörare.
Donationsfond Hematologi
Ansvar 90164-11249
Pg nr 35500-8
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Har aldrig förstått varför det ska vara något fel eller konstigt att donera, eller ta emot donerade organ eller stamceller. Allt som går att göra för att rädda liv är bra tycker jag. (och hoppas att det inte blir någon diskussion om rätt att dö på någon annans bekostnad)
Og når vi snakker om stamceller og blod, har vi en blodgiverbloggstafett på gang i Norge. Hva med å dra den over grensen til Sverige?
(Krysser fingre for fin marg:)
Att donera är en självklarhet för mig.
Länge sedan jag tog ställning i den frågan och lät min vilja bli känd.
Sen kan man ju fråga sig om en "blodfattig och uttjänt" kvinna som jag har något att donera den dagen det verkligen gäller.
Men jag kan hålla med om att det är fantastiskt att det går att få "reservdelar" av andra, alltifrån blod till organ!
Det har jag själv varit betjänt av på sistone.
Önskar tillfriskning och jul, god sådan!
Det här skall jag i alla fall göra ... nu när jag blivit för gammal för att ge blod. Skänka lite pengar till stamcellsforskningen. Promise! Kram!
@Singelmamman: nej, sådana diskussioner betackar vi oss för. men debattens vågor lär fortsätta att gå höga när det gäller att skräddarsy syskon för att rädda drabbade barn.
@gunnhild: done deal! stafetten har gått över gränsen.
@mångmamma: bra beslut. live long and prosper!
@Skatan: inte heller jag kan donera blod eller märg just nu, men vet att pengarna används väl.
Skicka en kommentar