onsdag 6 januari 2010

Limbo

Liksom i somras har jag de senaste två veckorna tagit semester från sjukdomen. Har umgåtts med familj och barndomsvänner som redan vet allt. Vilket medför att jag slipper berätta, förklara och vara klämkäckt hurtfrisk för att lugna och inte oroa i onödan.

Men de senaste dagarna har vi träffat kompisar från förr. Kärt återseende häromdagen med familjen L som tillbringat det senaste året i Australien. Härlig hopp och lek i snön för barnen med "myran och mjölken som jag nästan hade glömt" (lillebror). Och idag en vedjakt på väderbitet Väddö till vännerna i viken.

Men med återträffar följer återberättande. Om året som gått. Återblickar på det svåra genom alla frågor som kräver svar.

Jag besväras inte av nyfikenheten för stunden, eftersom svaren rabblas på rutin. Men tankarna kommer senare. Och det blir tuffare för varje gång. Just nu åtminstone. Eftersom jag inte är mitt i kaoset längre. När jag cellgiftsbehandlades för att få bort leukemin var det enkelt. Nu efter transplantationen är jag på något sätt mittemellan. I limbo.

Det jag med säkerhet vet är att det här blir bättre med tiden. På så sätt är jag lyckligt lottad (!) som är en ALL-erfarenhet rikare än de flesta.

Du ser, det finns alltid något gott i det onda.
Det lever jag på.
Och du?

3 kommentarer:

Louise sa...

Hej vännen!
Skönt att höra/läsa din röst/tankar igen. Vi måste ses snart.
Har haft fullt upp sen lillan kom till världen. Gästrummet har ockuperats 95% av tiden, så idag var min första "vardag" som tvåbarnsmamma :-)... fick ingenting gjort! Hon har med andra ord ej sovit på dagen och varit missnöjd så fort man lagt ner henne. Hämta storasyster på dagis lyckades jag med i tid i alla fall. Hör av mig snart igen. Kram/L

Anonym sa...

Halloj...tänk på att du alltid har ett alternativ; Jag orkar inte berätta/prata om det i dag....för i dag fokuserar jag bara framåt, men i morgon är kanske en annan dag!/K

Singelmamman sa...

Jag skulle börja berätta för att sen förskjuta intresset från mig, och sen ångra mig. Långt senare, när jag vill berätta och ingen finns som lyssnar. Försöker lära mig att bli bättre på att tala om hur jag mår. Men all erfarenhet är bra erfarenhet. I längden, det tror jag.