Det fanns en någon i mitt liv före mumrikens inträde i detsamma.
En stor, mörk skönhet som tog mig med storm när jag var 15.
Han har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.
Idag lekte vi i snön, den unike 32-åringen och jag.
Han är minst lika livfull nu som då.
Trots de grå tinningarnas charm.
Vi gjorde snöänglar.
Medan såväl barnen som mannen storögt såg på.
Och undrade hur detta skulle sluta.
Det GÅR alltså att lära gamla hundar att sitta.
Eller till och med att göra snöhästar.
Betydligt lättare än att få envisa småprinsar dit man vill.
Villkorslös kärlek.
Blir det finare?
En stor, mörk skönhet som tog mig med storm när jag var 15.
Han har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.
Idag lekte vi i snön, den unike 32-åringen och jag.
Han är minst lika livfull nu som då.
Trots de grå tinningarnas charm.
Vi gjorde snöänglar.
Medan såväl barnen som mannen storögt såg på.
Och undrade hur detta skulle sluta.
Det GÅR alltså att lära gamla hundar att sitta.
Eller till och med att göra snöhästar.
Betydligt lättare än att få envisa småprinsar dit man vill.
Villkorslös kärlek.
Blir det finare?
1 kommentar:
Va? Är hästen 32 år! Oj... Jag önskar att min första fölunge Philippa, 20 år i år och dräktig, också får många fina år till.
Min mamma säger när hon pratar om Philippa "Men stackars, kan hon inte få slippa föl, hon är ju så gammal?" men sanningen är att hon har kvar allt sitt temperament och sina egenheter, och när man känner en häst så väl så vet man att man skulle se om hästen känner sig gammal och sliten. Och hon älskar att ha föl, är världens bästa mamma och håller ihop med sina ungar i hagen, även de äldre, som en liten familj.
Prinsessan, nu måste jag pussa extra på henne ikväll när jag nattfodrar... Tack för ditt inlägg!
Skicka en kommentar