tisdag 26 januari 2010

Hair - Let the Sunshine In

Tänk att man kan må riktigt ruttet, kroppsligen, samtidigt som skrattet bubblar inom en av ren tacksamhet.

Dagen idag var en ganska dålig dag. Fysiskt. Inget konstigt i det. Livet som transplanterad är fullt av överaskningar. Vilket gör dagarna svårplanerade. Som i sin tur lär en att leva i det absoluta nuet. Nyttigt, tro mig.

Men mentalt har jag gått på högvarv, stärkt av goda besked och alla era glada tillrop. Samt lite trallande.

- Ni behöver bara lite LSD när ni gör Let the sunshine in, så att ni släpper allt., sa körledaren.

Själv känner jag mig rätt nöjd med att vara hög på livet.

Även om inte kroppen och knoppen alltid dansar i takt. Höll på att svimma och trilla av scenen på repet, av att hålla ut höga C och samtidigt göra benspark. Med armen i mitella. Ingen vacker syn. Och jag är ändå tjej ... borde klara minst två saker samtidigt. Och där rök den teorin.

5 kommentarer:

Zäta sa...

Jag är säker på att körsång är bra för att förinta blastrar.

Härligt med så bra besked!

Anonym sa...

Mega, mega GRATTIS till det underbara beskedet! Jag är så glad för din skull. Stor, stor kram från Åsa

Anonym sa...

Hög på livet - finns inget bättre, härligt!! /K

Anonym sa...

2010 bra år för dig (trots spricka då). Stort grattis, kram a

Anonym sa...

Höll du på att svimma när du stod bredvid mig under körövningen och saaa ingenting!! Fyyyy skäms på sig! Men härligt att du var hög ändå :)

Och det där med simultankapacitet kan vi väl bara glömma. Den har försvunnit. Satt och åt med en tidigare kollega och skulle hälla upp vatten samtidigt som jag prata och då fortsatte jag och hälla. Och hälla. Och hälla. Det rann ut över menyn och bordet.

Kram Eve