Silverfiskar och nakna kockar

Midsommarhelgen hade extra allt och lite till.

I gassande sol har det plockats blommor, dansats, sjungits, hoppats groda.
Ridits, badats, sjösatts båt, rotts, metats (i pool, orkade inte gräva mask).
Lekts, cyklats, spelats fotboll och "golfi".
Lillebror har också skrikit "meeera glass!" i högan sky.
Storebror har surat över spilld mjölk.
Och vi har nästanfyraårspussats i Singö kyrka.
"Tänk, det är bara fyra år sen!", sa vännen Å.
"Fyra år är en väldigt lång tid,", svarade vi oroligt blickandes efter de busande barnen.

Men mest var det midsommarfest.
I dagarna tre.
Med LL, landetligan, i toppform.
Såväl originalgänget, bara brudar. Nu med äkta hälfter.
Som telningarnas pojklag. Redan rollsatta.
Måste vara nåt' med vattnet.
Flickfödslar på sjuttiotalet. Med ett enda undantag.
Pojkar på nollnolltalet. Även nu är den sistfödda ett unikum.

"Ingen mer sill. Det är nej tack på den!" sa storebror bestämt igår. Så nakne kocken gjorde sin egen variant på vännens C's Nigella-sallad. Vattenmelon och feta blandas med snabbrynt, nykokt färskpotatis, babyspenat, rädisor och spritärtor. Över alltihop ringlas dressingen: rödlök marinerad i mynta och balsamico. Älskas av alla! Speciellt med rabarberåhallonpaj efteråt ...

Ja, för alla silverfiskrecept är nu avklarade; styvsfars vitlöksmarinerade stekta strömming, café Kalasets Singöfläsk (specialströmming) med hemlagat mos, mormors strömmingslåda med bacon och purjo. Även om Tl:s skånskitalienska sillanrättning var en lyckad cross over. Tipstack!