onsdag 11 juni 2008

Fem myror och en låtsasfarfar


I saknaden efter världens bästa farfar finner jag en imaginär låtsasfarfar. På kvällstidningslöpet, av alla ställen. Samt promenerades här i krokarna titt som tätt. Som åldersmässigt kunde varit ytterligare en låtsaspappa, men strunt samma.

En av skaparna av världens bästa barnprogram är en skarpsynt och pillermarisk liten farbror. Som inte blundar för sanningen. Tror jag. Och som snart spelar en homosexuell transvestit som agerar Hitler. Låter spännande.

Och nu har han fått medalj av knugen himself. Det fick min farfar med, men han pratade aldrig om det offentligt. Tyckte liksom inte att det var något speciellt med det.

Magnus Härenstam själv har en något kluven inställning till utmärkelsen som han fick ta emot i går.- Det är förfärligt roligt. Men lite grann är det också ett tack för lång och trogen tjänst, det finns en slags doft av förmultnelse över det hela: Nu är det lika bra att du tar till höger här, för där ligger ett ålderdomshem där du kan syssla med akvarellmålning.

Briljant!


För övrigt är det lite lustigt att den andre gammelelefanten är före detta låtsaspappa till en väninna. Men sorgligt att den lilla myran i mitten inte finns mer.

Inga kommentarer: