Jag bär de vackraste av örhängen.
Och ryser, med hjärtat i halsgropen och minns.
Ty de skickades till mig från den andra sidan.
Med god hjälp av den käraste lillasyster och ömmaste moder.
Tack Elin, du är alltid i mina tankar, i mitt hjärta.
Vila i frid.
Och du, T avbröt sin senaste konsert för att ta mormor i hand och tända ett ljus för dig. Som alltid när han är i en kyrka. Du fattas oss enormt.
Och ryser, med hjärtat i halsgropen och minns.
Ty de skickades till mig från den andra sidan.
Med god hjälp av den käraste lillasyster och ömmaste moder.
Tack Elin, du är alltid i mina tankar, i mitt hjärta.
Vila i frid.
Och du, T avbröt sin senaste konsert för att ta mormor i hand och tända ett ljus för dig. Som alltid när han är i en kyrka. Du fattas oss enormt.
3 kommentarer:
Vilken heder att få bära dem! /K
Å, känner igen örhängena från hennes blogg. Så sorgligt,men vad fint ändå. /a
K & a: det är stort, fint men ack så sorgligt att bära dessa ädla stenar, tillverkade av flinka men sjuka fingrar. de var något av det sista vi pratade om innan hon gick bort. och det gör ont, men är vackert. jämte vigselringarna och familjens styrkehjärtan är dessa örhängen de själsligen mest värdefulla smycken jag äger.
Skicka en kommentar