torsdag 28 oktober 2010

Det kom ett tjockt kuvert ...

"Pain is temporary.
Glory is forever."

... med en bok och en inbjudan till en välförtjänt fest.

Och jag blir omåttligt stolt. Igen.

Över ännu en god vän som högpresterar och rekordsnabbt disputerar, samtidigt som familjen blir fem, det ordinarie läkarjobbet med alla dess jourer kräver sin man och timmarna i elljusspåret och på långlopp blir allt fler. Maken till frun är allt och lite till. Och maken till kvinna går ej att finna. Hennes storhet och tålamod är bortom min fattningsförmåga. Dessa två har dessutom, utöver allt ovan nämnt, stöttat oss enormt från dag ett under vårt tuffa år. Det ska bli en fröjd att få fira doktorn, finaste vargfamiljen och - för vår del livet! (hur pretentiöst det än kan låta) - med en resa.

Det får mig också att fundera över gårdagens paket. Vars innehåll tillverkades på samma ställe, delvis samtidigt som dagens post. Olika falla ödets lotter. Vedervärdig ödesironi.

3 kommentarer:

Sus sa...

Ja, vad säger man.
Livet testar oss på olika vis.
Ibland orkar vi.
Ibland väljer vi inte själva.

Men vi kan välja att leva när vi lever.

Singelmamman sa...

Och jag instämmer med Sus.

Jos sa...

S&S: systrar! (jag tänker mig er två så, utan att alls veta, om inte blodssyskon, så tror jag att ni själsligen står varandra nära (oj, vilken lång parentes)), det var de klokaste ord jag läst på väldigt länge. dem tar jag med mig. TACK!