onsdag 20 oktober 2010

Nidvisor


Syr sällan. Ändå evigt förknippad med dylik tingest.

Barnens valda låtsasmoster, vår eviga Pippi, hade fått sin önskan om en egen sång uppfylld av sin egen G som letat i Youtubegömmorna. (Paret är för övrigt a match made in heaven ... med lite hjälp av undertecknad, som är mäkta stolt över sitt tilltag.)

Nåväl, lillebrorsan dansar runt på sitt oefterhärmerliga vis och sjunger lyckligt till låten om hans favorit, klickar igen och igen tills vi tvångsnattar honom och storebroren som kiknar av skratt. Vaggvisan är given, den lämnar varken oss eller barnen i första taget.

Inspirerad av the happy couple söker jag på mitt eget namn. Och tappar fattning, mod och talförmåga. Med min näpna muns läppar hårt sammanpressade. Får stopp på eländet efter halvannan minut. Medan Eddie Meduza skrattar rått i sin grav.

Kalla mig gärna humorlös och rigid. Det här var fasen inte kul. Så Jonatan, allt är förlåtet! Jag trampar gärna symaskin på havets botten om jag slipper såna här nidvisor.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Exakt den symaskinen har mamma fortfarande.... så himlans fin! /K

Jos sa...

visst är den? sången är jag rätt trött på, men nu när jag hört den andra är den gamla plötsligt helt okej.