Är inte skakad. Men rörd.
Har haft en fin utvärdering med berörd personal av storebrors utveckling efter vårt tuffa år, som tagit honom hårdast, hittills, vad det verkar. Är tacksam över att det finns hjälp att få, efter vissa krångliga, skakiga omvägar.
Vill av respekt för min son inte skriva så mycket mer om saken, utom att genom vår erfarenhet uppmana andra att hävda er rätt till stöd. Resultatet av lekterapin är i vårt fall förbluffande: från blyg, orolig igelkott som gömde och skyddade magontet genom att rulla ihop sig till en liten boll med taggarna utåt till en diskuterande, öppen och nyfiken ekorre som törs ta viss plats innan han studsar vidare till nästa grupp av nyvunna vänner. En liten kille som återfått förtroendet för omvärlden, som törs hoppas på framtiden och vila i att allt just nu är bra.
Älskade tussilago ... som somnat tättintill ledsen lillebror, för att trösta näste tappre soldat på tur i den jobbiga efterkrigstiden. Att hans trauma gäller getingar gör det hela aningen svårare. Taktil terapi låter sig inte tillämpas på stingsliga insekter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Så glad för er att storebror gjort så stora framsteg. kram L
Tur att storebror har er som föräldrar som kan se honom så bra. Lycka till, både till honom och till er. Kamp för stöd är inte det enklaste.
Fantastiskt! Vi ska prova bildterapi på ett par elever nu. Ska bli väldigt spännande.
Här hade vi lillasyster som var sjuk i leukemi med 2.5 års cellgiftsbehandling. Många infektioner och långa perioder på sjukhuset.
Syskonen mådde allt annat än bra, värst mådde storebror, de var så tighta.. Vi har haft stor hjälp av Bup men också av att han varit med så mycket som möjligt.
Det är nästan ett måste att få hjälp, för själv når man inte riktigt fram..
Lillasyster är frisk idag, men det har satt sina spår, hos alla, ganska självklart, man är inte densamma efter den pärsen..
Stor kram till er alla <3
Monica R
Vilket fantastiskt jobb ni gör! Ni verkar vara en sån fin familj!
Kram Susanne
Kände just en stor tacksamhet att leva i en civiliserad värld med civiliserade människor.
Kram igen!
@Louise: Förändringne är total. Som att vända en hand. Beror nog på bra timing med skolstart och uppbrott från rollspel på dagis.
@Singelmamman: Tack, dina ord värmer. Vi försöker, men har till slut fått god hjälp av en barnpsykolog som vi och framför allt vår son fått förtroende för. "Hon är så stark att hon tål att man lämnar alla hemligheter och magont i lekrummet."
@Sus: Lekterapi med många inslag av att rita & berätta, på papper & i sand, har fungerat över all föväntan. Lycka till.
@Monica R: tack för din berättelse. nu fäller jag en tår. för att ni drabbats, tagit er i geom det och är ute på andra sidan. må gott & måtte aldrig sjukdomen hälsa på hos er igen. kram
@Susanne: tack. vilka stora ord. vi kämpar för att åter bli en helt vanlig familj med våra fel och brister. men vi har lärt oss att ta vara på varandra och dagen. klyschigt? kanske, men det funkar. kram
@Godiva: tack, igen. välkommen hit!, finns finfina jobb i den här världen. långt bort från den ociviliserade. :-)
Skicka en kommentar