En vintersaga

Storebror och make somnade tidigt och vaknade sent.
Medan lillebror och jag somnade sent och vaknade bittida.
En högst ovanlig kombination.
Som i vanliga fall orsakat en öm moders vädjanden.
Eller bestämda påståenden.

- Före kl 8 är det natt. Nu sover vi.

Men idag gör det ingenting.
Frukost framför brasan i flanellpyjamas och största morgonrocken med sängvarmt mysbarn samt ett hav av tända ljus ackompanjerat av Ring så spelar vi. Och jag minns lördagsmorgnar hos farmor och farfar, framför deras (som jag minns det) gigantiska eldstad i lantköket med rådjur, harar och tjädrar inpå husknuten. Jag ställde kluriga frågor som programledaren Hasse Tellemar, farfar var "glad att komma fram" och farmor låtsades rota som Kjell Frödeberg i skivarkivet, gav grön lampa och berättade anekdoter om den önskade dragspelslåten med Kalle Jularbo.

Och se det snöar.
Iskall underdrift.
Det vräker ner.

I sådana mängder att jag faktiskt har svårt att se ut genom glasögonen som är fulla av vita hudflagor från min torra panna.

(Pang! Där förstördes vinteridyllen effektivt. Moahahaha.)