Man ska inte ropa hej innan man kommit över bäcken.
Som bekant.
Jag vet det.
Ändå blir jag så fruktansvärt besviken.
När jag mår dåligt, har ont, kräks och kallsvettas i ett dygn (hittills).
Men jag är innerligt tacksam för att jag fick träffa mina fina igår.
När det var en vacker dag. Och allt såg så bra ut att vi fick vara glada.
Tillsammans.
Nu laddar jag om för att om möjligt orka träffa mina musketörer imorgon igen.
Det bästa sättet att bli frisk.
För frisk, det ska jag bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Kom igen , Josefin! You can do it!Massor av "löööööv" från oss i Bjärred.
På tisdag kommer "veteranmusketören", eller vad man vill kalla sig! Pappa är på plats tisdag e.m. och torsdag e.m., som vi ju bestämt redan
Nedrigt. Styrka, sol och varma tankar till dig. Hoppas innerligt att du får musketörenergi imorrn.
Kramar i massor
esset
Jag kommenterar aldrig bloggar.
Men nu måste jag bara.
Det ser bara ljust ut för dig.
En så tydlig sol visas.
Du kommer att klara det.
Och jag har aldrig haft fel hittills....
Trist med bakslag. Kan du ta det lugnt imorgon kanske du ska göra det? (har ingen aning) skickar en garanterat smittfri hälsning och kram.
Vilken tur att du är den störste av krigare!
Det var en ovanligt lång berg-o-dalbana du befinner dig på, men snart är du i mål Josefin. Hang in there.
Jag glädjs så otroligt med dig när dina fina får vara nära. Och jag längtar som skjutton efter att få umgås här hemma i Sthlm igen.
Jag växer och växer, och bebben den verkar vara en gymnast som tränar hårt där inne - inte många stilla stunder. Oroar mig lite över att den har lika bråttom ut som storasyster...
KRAM L
Karm från Kristina vid dator från jobbet!/K
Att bli besviken efter tillfälliga nederlag är nog bara sunt. Annars är det som vi alltid går omkring med en konstant känsla av att saker ska skita sig. Och du är en fighter så inställningen att saker inte löser sig hänger inte ihop med dig. Vi är med dig! Vi tycker om dig och vi hejar på dig!
Underbara inlägg, uppdaterade mig om de tre sista i ett svep nu på tåget hem. Grät då de är så fina, roliga, härliga och ärliga. Från parkkramar och Zlatananknytningar till det lite tråkigare läget nu. Och att du liksom låter oss följa med i det!
Benen värker, tårna ömmar och lite halvhes. Men det är av underordnad betydelse för jag är rånöjd med de senaste dagarna. Tack för überfina pepp-sms, fantastiskt. Stunder då man kände sig rådvill under mässan så tänkte jag ofta på dig och funtade på hur du skulle löst det.
Ses så snart det går! Kram från Eve
Skicka en kommentar