Pratar med musketörerna som är fundersamma, alla tre. Berättar att jag gör små framsteg och att jag bestämt mig för att lägga i en högre växel, att varje steg framåt blir en morot att äta lite till, gå lite fortare och längre för varje dag, bli fri från droppen inom kort så att jag får komma hem igen.
- Men du, om man äter för många morötter för fort så mår man illa. Tänk på det., säger storebror allvarligt.
- Mamma, jag älskar morötter. Och dig. Mest dig. Må inte mera illa. Ät bebiskex i stället!, föreslår lillebror.
Så då gör jag det. Och är stolt över mina klokisar. Men längtar mer än någonsin efter att få krama mina fina. Vill att allt ska bli som förr. Vilket det aldrig kommer bli. Men det är en helt annan historia.
- Men du, om man äter för många morötter för fort så mår man illa. Tänk på det., säger storebror allvarligt.
- Mamma, jag älskar morötter. Och dig. Mest dig. Må inte mera illa. Ät bebiskex i stället!, föreslår lillebror.
Så då gör jag det. Och är stolt över mina klokisar. Men längtar mer än någonsin efter att få krama mina fina. Vill att allt ska bli som förr. Vilket det aldrig kommer bli. Men det är en helt annan historia.
2 kommentarer:
God morgon! Dina små är så otroligt kloka, och precis som sin mamma starka. Kan knappt föreställa mig hur enorm längtan måste vara.
Blir så sjukt glad över att du gör framsteg. Vi pushar på, heja, heja!
Nu åter till jobb...
Kram, L
Jippi för lite aptit! You go girl! Hejar på här på avstånd men är med dig! Jag får ringa när jag lunchar så kan vi luncha över tfn! :)
Förstår längtan är suuuperstark efter dem! Hoppas ni snart kan ses!
Puss Eve
Skicka en kommentar