Falsterboveckan pågår för fullt.
Hästtävlingar i nio dagar, folk och fä, fartig fest!
Och idel, ädel adel.
Blått blod ett par dagar.
Vi har sån tur att vi brukar vara där några veckor.
I svärfars femtiotalsholk, belägen på samma gata som han och bästa B bor på. Nära kusiner och vänner. Samt grevar och baroner.
I dagarna brukar dagens födelsedagsbarn, kronprisessan, hälsa på. För att vila upp sig i vanliga kläder efter ölandstokfirnadet i barnslig folkdräkt. Med sig har hon en massa säpovakter som smyger i buskarna kring Vickans bästis sommarhus.
Hon bor mittemot svärfar och ett par hus bort från oss.
Vi är aldrig säkrare än just denna veckan.
I normala fall.
Så denhär sommaren är något annorlunda.
Osäkerheten lägrar oss långt från Falsterbo.
Men efter alla behandlingar tar vi en hösttur till skånska, gästvänliga släkten.
Eller Skånes riviera.
Som min man sa första gången vi träffades, blott 19 år unga på franskt universitet.
Är han snobbig eller ironisk, tänkte jag medan jag drunknade i hans klarblå ögon då han som redan varit där en termin hjälpte mig med de franska verben samtidigt som han spelade förförande gitarr. Bestämde mig där och då för att om jag mot all förmodan någon gång skulle gifta mig, så var det med honom.
Några år gick.
När jag förvandlades från blyg viol genom att kyssa ett gäng grodor.
Sedan återförenades vi som vänner, trodde vi, en Valborg i Uppsala.
Pluggade i Spanien, genomled leukemi och lycka.
Och gifte oss några år senare.
Har jag sagt att jag är ett envist, bortskämt ensambarn som ser till att få som jag vill?
Prinsen och halva kungariket till exempel.
Och två barn som smått medicinska mirakel, på naturlig väg, första försöket för båda.
Man ska ha lite tur i livet.
Som motvikt till prövningarna som stärker.
Hästtävlingar i nio dagar, folk och fä, fartig fest!
Och idel, ädel adel.
Blått blod ett par dagar.
Vi har sån tur att vi brukar vara där några veckor.
I svärfars femtiotalsholk, belägen på samma gata som han och bästa B bor på. Nära kusiner och vänner. Samt grevar och baroner.
I dagarna brukar dagens födelsedagsbarn, kronprisessan, hälsa på. För att vila upp sig i vanliga kläder efter ölandstokfirnadet i barnslig folkdräkt. Med sig har hon en massa säpovakter som smyger i buskarna kring Vickans bästis sommarhus.
Hon bor mittemot svärfar och ett par hus bort från oss.
Vi är aldrig säkrare än just denna veckan.
I normala fall.
Så denhär sommaren är något annorlunda.
Osäkerheten lägrar oss långt från Falsterbo.
Men efter alla behandlingar tar vi en hösttur till skånska, gästvänliga släkten.
Eller Skånes riviera.
Som min man sa första gången vi träffades, blott 19 år unga på franskt universitet.
Är han snobbig eller ironisk, tänkte jag medan jag drunknade i hans klarblå ögon då han som redan varit där en termin hjälpte mig med de franska verben samtidigt som han spelade förförande gitarr. Bestämde mig där och då för att om jag mot all förmodan någon gång skulle gifta mig, så var det med honom.
Några år gick.
När jag förvandlades från blyg viol genom att kyssa ett gäng grodor.
Sedan återförenades vi som vänner, trodde vi, en Valborg i Uppsala.
Pluggade i Spanien, genomled leukemi och lycka.
Och gifte oss några år senare.
Har jag sagt att jag är ett envist, bortskämt ensambarn som ser till att få som jag vill?
Prinsen och halva kungariket till exempel.
Och två barn som smått medicinska mirakel, på naturlig väg, första försöket för båda.
Man ska ha lite tur i livet.
Som motvikt till prövningarna som stärker.
4 kommentarer:
Du/Ni är vinnare i lifvet!!! Det tror jag, så "just keep on"! Jag finns alltid i den närhet ni önskar eller behöver! Kontakt per mail eller på annat sätt välkomnas alltid, även om morfar bor i Södra Norrlands kustland numera! Alltså "ganska nära" Gärdet, eller Grislehamn. PUSS! Pappa och A-C!
Godmorgon!
Man skall ha lite tur i livet ... Och du har fått det med din prinsgemål och dina små prinsar ... tur i livet på sätt och vis, som motvikt som du säger, och du tycks leva så helt och fullt och tar emot livet med öppna armar och öppet sinne ... trots allt. Tack fina Jos för att du delar med dig av ditt liv, både av det ljusa och framför allt av det mörka. Och du Jos, du skall verkligen inte skämmas om du "blir trött" på oss friska när vi av rädsla för oss själva "ömkar" eller säger saker som "blir fel".
Du har i n g e n t i n g att skämmas för.
Ha det! som min son, Sonen, brukar säga.
Ha det! Kram!
Skånska rivieran, stämmer precis, min absoluta favoritstrand. När jag var och hälsade på min kompis som bodde i Malmö åkte vi alltid dit, kanske inte på vintern men vår, sommar och höst satt vi där i den vita sanden och pratade om allt.
Nu har hon flyttat från Malmö, bor i ett hus tvärsöver gatan så när jag är där nu så kan jag höra dunket från strandrestaurangen.
Jag älskar Falsterbo. Och jag älskar ditt sätt att skriva om mötet mellan dej och din man, jag blev smått förälskad själv här där jag ligger. Vilken tur att Jämmersnok låg bredvid så jag kunde klämma honom lite på armen.
Vi i Ockelbo är ganska säkra emellanåt vi med =)
Nu ska jag dock flytta.
Till Daniels nya hemstad.
Där kanske det är annorlunda.
Skicka en kommentar