Det finns mycket jag inte skriver om.
Även om jag är personlig.
Sånt jag besparar er.
Saker jag kanske inte vill kännas vid?
Något som grott en tid är tankarna om smärta.
Självklart har jag ont.
Hela tiden.
Men varför göra den värre genom att beskriva den?
Min mor oroas när hon hör mig gny i fosterställning.
- Hur mår du? Hur länge har du haft det så?
Jag reagerar med oväntad ilska.
Som jag sammanbitet försöker dämpa.
Har funderat en del på det här.
Jag vill inte på något sätt förringa andras smärta, själslig eller fysisk.
Men det är som med ömkan.
Jag ser illrött och blir provocerad.
Tyck inte synd om mig, dig, eller någon annan!
Gör något åt saken.
Är du oförmögen att klara det själv så ta emot hjälp.
Så dämpas all smärta.
Jag tror mig veta.
Har alltid tagit ut mig till det yttersta.
Trott att smärtan varit ett nödvändigt lidande för att nå mina mål.
Och det kan den vara, vilken adrenalinkick den ger!
Men det är du som väljer.
Ingen annan.
Nu väntar power yoga/pilates.
Efter en lång sovmorgon, mycket vila och läsande av alla hitlänkande bloggar (wow, tack) är det dags att testa styrkan.
För mig är det stort.
Att jag tillåtit mig att vila.
Tvingats inse mina begränsningar under lång tid.
Jag har varit oförmögen att träna, umgås och läsa alltför länge.
Men att klaga och bittert göra sig till ett offer det funkar aldrig.
När ska omvärlden fatta det?
Även om jag är personlig.
Sånt jag besparar er.
Saker jag kanske inte vill kännas vid?
Något som grott en tid är tankarna om smärta.
Självklart har jag ont.
Hela tiden.
Men varför göra den värre genom att beskriva den?
Min mor oroas när hon hör mig gny i fosterställning.
- Hur mår du? Hur länge har du haft det så?
Jag reagerar med oväntad ilska.
Som jag sammanbitet försöker dämpa.
Har funderat en del på det här.
Jag vill inte på något sätt förringa andras smärta, själslig eller fysisk.
Men det är som med ömkan.
Jag ser illrött och blir provocerad.
Tyck inte synd om mig, dig, eller någon annan!
Gör något åt saken.
Är du oförmögen att klara det själv så ta emot hjälp.
Så dämpas all smärta.
Jag tror mig veta.
Har alltid tagit ut mig till det yttersta.
Trott att smärtan varit ett nödvändigt lidande för att nå mina mål.
Och det kan den vara, vilken adrenalinkick den ger!
Men det är du som väljer.
Ingen annan.
Nu väntar power yoga/pilates.
Efter en lång sovmorgon, mycket vila och läsande av alla hitlänkande bloggar (wow, tack) är det dags att testa styrkan.
För mig är det stort.
Att jag tillåtit mig att vila.
Tvingats inse mina begränsningar under lång tid.
Jag har varit oförmögen att träna, umgås och läsa alltför länge.
Men att klaga och bittert göra sig till ett offer det funkar aldrig.
När ska omvärlden fatta det?
5 kommentarer:
Det kanske är svårt för omvärlden att fatta fullt ut. Och jag förstår nånstans att du kan reagera med ilska även om närmandena till dig inte menar att ömka men mera kanske försöka leva sig in i och förstå. Och det går ju aldrig. Att förstå. Fullt ut. Men det kanske känns fint ändå nånstans att några försöker och inte bara vänder bort huvudet och fortsätter sin väg rakt fram. Kramar!
Hej Fina Du!
jag läser här, jämt o hela tiden.
kommenterar bara ibland tyvärr,
vill idag bara säga att jag får så mycket känslor här, som förvandlas till ett jävlar anamma, som du redan har, men vadå, lite mer skadar väl inte. det kommer här.. NU..
utan bakterier o utan infektionsrisker.
tog du emot?
bra!
Ha en fin kväll..! KRAM!
Att du mår piss å har sketont kan vem som helst räkna ut! Men att du orkar ha humor å humör kvar; DET är svårare att begripa! Du e såååå jädra beundransvärd, precis som alltid! Inget nytt under solen där asså! Struntar i att ta det där om synd om dig ett varv till - du vet ju hur de e med den saken ändå! :)
Krasmelikram från den soliga Spanien från familjen Russinfingrar. Lilla Russinfingret sover som en stock efter hela dagen i poolen, det stora Russinfingret ligger i solsrtolen med en öl å själv svalkar jag mig inne i axc:n en stund! Ikväll blir det hämtpizza å middag på terrassen!
@Skatan
jag är givetvis tacksam för all omtanke. verkligen. men jag blir arg på min smärta smärtar andra. och vill därför inte prata om en. det blir en ond cirkel för alla. tror jag. men du har så rätt att jag faktiskt skäms en smula.
@Frk Finemang
tack, tog emot lyran! en riktig tiopoängare denna allsångstvkväll. ha det gott!
@Russinfingret
härligt det låter med bara bad. storebror började på simskola igår. stort. men kallt. :-)
Ja jag vet inte men vad jag ska svara för jag tycker att din inställning är beundransvärd samtidigt som något i mej vill ropa att för helvete, nog måste du väl ändå få leva ut din skit mellan varven, högljutt utan att tänka på någon annan.
För mej är det nödvändigt att gnälla och tjata en stund innan jag bestämmer mej för att göra något åt saken. Ibland vill jag till och med ligga i fosterställning och tycka synd om mej själv. Det gör mej inte till offer i mina ögon, det gör mej till en människa som spyr ur mej allt olämpligt som finns inom mej för att sedan kunna ta tag i situationen.
Offer för mej är de som år ut och år in alltid skyller på någon eller något och frigör sej från ansvar. Det är inte samma sak som att skrika rätt ut, JAG HAR JÄVLIGT ONT! Det är bara ett konstaterande.
Att ständigt fokusera på rädsla för att dö, smärta, saknad av familj gör oss inte friska och glada. Men att beundra de som orkar vara som du när allting är som det är tänker jag fortsätta med oavsett vad du tycker om det. Jag kan göra det tyst om det känns bättre men för helvete, du är en förebild, du har tvingats att ta dej an den största av kamper i mina ögon. Kampen för överlevnad. Och det gör du jävligt bra.
Skicka en kommentar