Vi har lite problem med sommarsignalerna. På flera plan ...
- Katastrof i elcentralen!, hojtar lillebror.
- Nej, det är fel på antennen. Jag cyklar ut till Skatudden och kör lite signalspaning i hemliga grottorna., upplyser storebror.
Han har lite rätt. Den vackra udden är ett gammalt militärområde och de hemliga grottorna är bunkrar från vilka de spanats på rysken, tysken och Bellman. När jag var liten hovrade helikoptrarna här, på jakt efter u-båtar, som en livrädd regering förklarade som illrar. En svensk tiger.
I brist på nätuppkoppling, TV-signal och stundtals även mobiltäckning lyssnar vi på musik om kvällarna, på gammaldags CD medan älskade Spotify är utom räckhåll. Hade nästan glömt bort hur stereon fungerar, hur långt tid det tar att byta skiva, men inser återigen hur nyttigt det är att bara vara, prata med varandra och leva livet långsamt. I sällskap av en god bok och älsklingen. Just nu läser vi faktiskt tillsammans, med visst besvär eftersom jag är en bokslukare som läser fortfort, medan Mumrik funderar samtidigt som han smakar på formuleringarna. Vi delar nu mikromjukisens barndomsväns debut: Vägen till Samarkand. En spännande dokumentär om Erik Österlinds motorcykelresa genom Mellanöstern. Utan erfarenhet, kunskap eller intresse för motorcyklar men med en brinnande äventyrslusta och stor historietörst.
Idag är jag mol allena. Övriga familjen har åkt till stan för att kolla ommålningen, hämta upp och leverera badrumsinredning men framför allt för att barnen behöver bekräfta boendet.
- Vi är kontrollchefer idag, måste kolla att vi har nånstans att bo sen när sommaren är slut. Du får stanna och passa hästarna och huset., förklarar storebror.
Så då gör jag det. Och städar. Om en stund ... eftersom jag just hittade en svag uppkoppling och några smultron mellan klippskrevorna. Livet på en pinne.
- Katastrof i elcentralen!, hojtar lillebror.
- Nej, det är fel på antennen. Jag cyklar ut till Skatudden och kör lite signalspaning i hemliga grottorna., upplyser storebror.
Han har lite rätt. Den vackra udden är ett gammalt militärområde och de hemliga grottorna är bunkrar från vilka de spanats på rysken, tysken och Bellman. När jag var liten hovrade helikoptrarna här, på jakt efter u-båtar, som en livrädd regering förklarade som illrar. En svensk tiger.
I brist på nätuppkoppling, TV-signal och stundtals även mobiltäckning lyssnar vi på musik om kvällarna, på gammaldags CD medan älskade Spotify är utom räckhåll. Hade nästan glömt bort hur stereon fungerar, hur långt tid det tar att byta skiva, men inser återigen hur nyttigt det är att bara vara, prata med varandra och leva livet långsamt. I sällskap av en god bok och älsklingen. Just nu läser vi faktiskt tillsammans, med visst besvär eftersom jag är en bokslukare som läser fortfort, medan Mumrik funderar samtidigt som han smakar på formuleringarna. Vi delar nu mikromjukisens barndomsväns debut: Vägen till Samarkand. En spännande dokumentär om Erik Österlinds motorcykelresa genom Mellanöstern. Utan erfarenhet, kunskap eller intresse för motorcyklar men med en brinnande äventyrslusta och stor historietörst.
Idag är jag mol allena. Övriga familjen har åkt till stan för att kolla ommålningen, hämta upp och leverera badrumsinredning men framför allt för att barnen behöver bekräfta boendet.
- Vi är kontrollchefer idag, måste kolla att vi har nånstans att bo sen när sommaren är slut. Du får stanna och passa hästarna och huset., förklarar storebror.
Så då gör jag det. Och städar. Om en stund ... eftersom jag just hittade en svag uppkoppling och några smultron mellan klippskrevorna. Livet på en pinne.
1 kommentar:
Låter riktigt bra det där, härligt flyt det blev i läsningen. Harmoni är ordet som dyker upp.
Skicka en kommentar