måndag 13 juli 2009

Säkert sex eller medan blodet ännu droppar


Kroppens mysterier äro oändliga.
Med det sagt varnar jag känsliga läsare (medelålders män?) för fortsättningen.

Meningen med livet är att fortplanta sig.
Det har min kropp förstått.
När många andra basala funktioner är satta ur spel eftersom de sjuka vita blodkropparna tagit över min kropp, så sviker inte förutsättningen för förökning.

- Fantastiskt, det måste betyda att du är frisk, sa hoppfull vän.

Men just nu är det inte så bra, eftersom jag behöver mitt blod. Så jag äter blödningshämmare och får blodtransfusioner. Men jag fortsätter att föda Jello-kids varje månad. Kanske var det nästsista gången nu? Snart är jag en annan människa, utan fortplantningsmöjlighet.

I samband med benmärgstransplantationen strålas jag, och kommer med största sannolikhet inom kort förvandlas från en fertil, fartfylld fräsching till en vallande, svallande klimakteriekossa.

Tanken svindlar.
Det är sorgligt, men praktiskt.
Har alltid haft enorm mensvärk.
Och rikliga blödningar.
De är snart ett minne blott.
Men att förlora fortplantningen, innebär det också förlorad femininitet?
Vilken blir min nya identitet?

Jag väljer att se det från den ljusa sidan.
När mannen och jag åkte från sjukhuset på lillebrors ödesdigra treårsdag, ja efter att vi träffat min ALLvetande medicinman, bäste B, och fått beskedet om leukemin, då sa jag till min älskling:

- Äntligen slipper vi oroa oss för oönskade graviditeter!

Och så skrattade vi rått.
Det är kärlek.

8 kommentarer:

Snokis sa...

Feminiteten sitter inte i förmågan att fortplanta sig. Det skulle ju betyda att en steril kvinna är mindre kvinna än andra. Det vägrar jag gå med på.

Jag förstår att det är jobbigt, men tänk så fantastiskt att du redan har barn.

Anonym sa...

Jos! Ska till G-hamn i morgon för semester och simskola och hade så klart hoppats se dig där. Jag följer bloggen med jämna mellanrum men uppenbarligen var det här mellanrummet inte lika jämt som tidigare (eller nå´t). Tvära kast för dig... Stora steg och stora tankar. Tack för en bra blogg, tack för att du kämpar och för att du delar med dig. Har dig ofta i tankarna.
Maria

Peter Barlach sa...

Ja, det är kärlek.

/Medelålders man som läste hela inlägget

Maj Korner sa...

Kvinnligheten sitter annorstädes än i fortplantningsförmågan. Jag har ingen och känner mig garanterat feminin. Så det tror jag du också kommer att göra.

Anonym sa...

Inte sitter kvinnligheten där? Jag har fortplantningsorganen i behåll och jag känner mej rätt så manlig mellan varven.

Skatan sa...

Kärlek är vad det är ... och en otrolig styrka ... Du är min ledstjärna, skall bli, när jag klagar och gnäller över småsaker. Då skall jag tänka på dig som kan le och "skratta rått" och själv försöka. Kramar!

Jos sa...

@Snokis
sant. antar jag. men jag vet inte ännu. det är f ö lite av ett mirakel att vi fått två barn, eftersm jag redan behandlats för den här sjukan en gång. vi är evigt tacksamma för dem vi fått.
@Maria
tack för att du läser. jag planerar att finnas på en simskola nära dig inom kort. å så är vi väl raktöverstigengrannar, eller bor ni hos svärfar?
@Peter Barlach
du är en modig man. men medelålders? exakt när inträder man i så fall i den eran? :-)
@Maj Korner
du har så rätt. det är bara så nytt för mig.
@tandgnisslur
jag med. speciellt som ollonskalle. :-)
@Skatan
oj, tack, stora ord. jag försöker inte bli bättre, jag SKA bli bra. så envis är jag.

Anonym sa...

Blir så glad när jag vet att du har dina två små prinsar (ja faktiskt tre, om än den sistnämnda en något större prins)!/K i 45:an