söndag 12 juli 2009

Ödets ironi


Trombocyter i mikroskop.

"Allt är så tydligt och enkelt - tiden med barnen är alltför viktig för att slösas bort på isolering."

Pyttsan.

Hade precis publicerat det beslutsamma inlägget när doktorn kom in och meddelade att nu låter hon mig inte åka hem igen. Ombytta roller i de envisas kamp. Jag har en infektion i kroppen som inget av alla åtta pillerantibiotika jag knaprar biter på. Så jag skyddsisoleras, övervakas och får effektiva injektioner flera gånger per dygn i stället.

Jag blir kvar på sjukhuset ett tag. Vilket känns förfärligt frustrerande eftersom jag mår förhållandevis bra. Efter omständigheterna. Fysiskt svag och smärtande som en 90-årig liten tant, men mentalt uppfylld av ett gigantiskt överjag.

Pratade just med mannen och barnen som blev besvikna, men som storebor sa:

- Du måste vara på sjukhuset så att doktorn kan ge superjuice till Super-Jos.

Kloker. Juicen han syftar på är trombocyter, som i droppåsen faktiskt liknar koncentrerad apelsinjuice. Han vet, som var med häromdagen för att han behövde "kolla så att dom gör rätt med slangarna".

2 kommentarer:

Anonym sa...

Heja Super-Jos.
Surfar på 56k från landet - längesen det gick så här trögt. Ska snart ta ut sockerkakan - blir tårta med blåbär och kanske smultron sen när kusinerna kommer förbi på väg till göteborg. Astrid Lindgrens Värld var succé, i alla fall för de 2 stora ( större?). Har sjungit emil, pippi etc i flera dagar efteråt.

Kramis/ vargarna

Anonym sa...

Det var förstås inte det här inlägget jag syftade på som jag gillade, det var det om vampyren. Det här vet jag inte hur jag ska förhålla mej till, jag gillar inte att du inte får vara med din familj men jag gillar att de ger superjuice till superjos. Började nästan gråta när jag läste det där om sladdarna. Den lille prinsen. Så noga med mamma. Det såg ut som rosor. Trombocyterna. Som en livsbukett.