Bästa, största lyckan. Familjens alla naglar lilamålade. Under skärgårdsaltanens vita segel.Bäste B, världens vänligaste medicinman, spände ögonen i mig och min oroliga mor en kulen höstdag 1998. Jag var svag, hade utöver leukemi fått lunginflammation med 41 graders feber. Vägde 44 kg. Var oförmögen att äta, stå, prata. Minns inget annat från den tiden än just detta fragment som etsat sig fast och förändrat mig och min familj.
Anledningen till att ALLvetaren mulnade till var mammas bekräftelsefråga:
- Men visst blir det bättre?
Då leverade gurun måttot för mitt liv sedan dess:
- Du blir inte bättre. Du blir bra.
Nöj dig aldrig med något sämre än det bästa.
Bättre är inte bra nog.
Enkelt, eller hur?
Anledningen till att ALLvetaren mulnade till var mammas bekräftelsefråga:
- Men visst blir det bättre?
Då leverade gurun måttot för mitt liv sedan dess:
- Du blir inte bättre. Du blir bra.
Nöj dig aldrig med något sämre än det bästa.
Bättre är inte bra nog.
Enkelt, eller hur?
2 kommentarer:
Bättre är inte bra nog. Absolut inte. SJälv kommer jag inte i närheten av din erfarenhet av vare sig sjukvården eller sjukdom. Men när jag var tvungen att vara ett tag på sjukhus "bestämde" jag mig för att när jag kom ut skulle jag vara sjukskriven tre månader. Därför att doktorn sa att det var möjligt, och så blev det. Säger inte att du ska bli frisk av att bestämma dig, men din förmåga att fokusera är nog ett stöd.
Sen vore det ju skönt om du slapp smärtorna, bakslagen och allt annat skit på vägen.
Fan, du hade samma ton som medicinmannen så det kändes som att du spände ögonen i mej och oerhört bestämt, nästan lite hotfullt sa orden. Du blir inte bättre, du blir bra. Jag nickade febrilt ja, nästan med ett skamset leende. Sen försvann pulshöjningen och jag kunde konstatera att jag håller med även när medicinmannens makt släppt taget om mej. Det vill bli bra.
Skicka en kommentar