Idag har jag varit svag, känslosam och frusen ända in i själen.
Varför?
Mina barn säger såna underbara klokheter och jag saknar dem innerligt. Efter en illamåendenatt orkar jag inte längre. Eller, det gör jag ju, men jag är så trött på det här sättet att leva. Jag ger aldrig upp, slutar aldrig nånsin att kämpa men jag vill tillbaka till mitt vanliga liv. Jag vill följa barnen till dagis, se storebror göra framsteg i simskolan, beundra lillebror första gången på gympan. Men mest av allt vill jag bara pussa och krama min familj precis när som helst, utan att behöva vänta ut förkylningar och planera de timslånga besöken i parken långt i förväg.
Nej, jag är inte alltid så tuff som somliga tror. Efter att ha läst alla era stöttande ord, så brast det. Den där stora klumpen som så länge suttit fastlåst i halsen, den briserade när jag pratade med min man om allt han och barnen gör som jag missar. Sedan var klumpen plötsligt tillbaka, redo att åter explodera när mamma hälsade på, ja och till slut grät jag åter floder när pappa var här.
Men sedan, efter ett par påsar blod och extra näringsdropp gick vi ut på en flera timmar försenad power walk i den bitande kalla höstvinden. Och jag blev äntligen varm igen. Jag blev till och med mig själv igen. Så att jag orkade ta kvällselakheterna vid hornen och piska dem så hårt jag förmådde. (Ops, det lät kinky.) Så tack till alla som tror på mig. Det värmer, stärker och får mig att hoppa upp på hästen igen.
Hoppla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Ibland är det skönt och bra att få gråta ut. Du har mycket att kämpa med, men som tur är verkar du ha otroliga krafter.
Nu är det läggdags för mig efter ett intensivt jobbpass.
Natti natti.
Kram
/L
Kära dotter! Att gråta är inget fel eller konstigt, det är en fin naturlig ventil vi människor utrustats med. Jag är bekant med den ventilen, faktiskt och har haft användning av den! Och den fungerar, alltså inget fel alls. Sen finns det också positiva "inblås" man kan få av olika händelser i ens omgivning/omvärld. Mixen av plus och minus får oss för det mesta att "gå vidare" i livet. Det är lite frostigt ibland, men med nya vantar och en varm tröja så tar vi itu med morgondagen, eller hur?
Bamsekram Pappa
Jag skulle bli mer förvånad om du inte grät..
Dessutom verkar du ha en klok pappa..=)
Klok människa, du! Med tårarna sköljer du ut ångest, ledsenhet och oro. Och lämnar ny ny plats - åt styrka, fighting spirit och djävlar anamma! När du är hemma igen, i den vardag du längtar så till: då kommer du vara starkare än någonsin. Tror jag.
/Freja
Klart du måste gråta Jos....att gråta är styrka...ger styrka...svald gråt gör ont och tar energi som du så väl behöver till annat...så så fort den där klumpen växer sig för stor så ut med den....lova :)
Mina tankar är hos dig, massa styrkekramar <3 /Nettan
Jag saknar dig! Underbart att träffa dina snyggingar och längtar efter när även du är med på små vardagsäventyr.Men det kommer ju.
Hur var nu den där passande lilla ramsan som en säljare alltid gick och mumlade på...
bryt ihop, tänd till och blomma ut!
men det praktiserar du ju redan :)
tusen kramar
c
Visst är du stark Josefin, men gråtventilen finns till av en anledning, och visst är det skönt att använda den då och då. Ibland vet man knappt varför, det är bara skönt att gråta (i ditt fall är det i och för sig inte oklart varför). Jag tror att man måste gråta lite då och då för att tömma kroppen på jobbiga känslor - sen blir det lite lättare att ta nya tag och gå vidare!
Ny dag, nya tag!
Kram på dig L
Det är för väl att all uppdämd rädsla och sorg kan frigöras med hjälp av gråten. Då slipper den ta energi i onödan.... ut med alla jobbiga känslor så kan den positiva energin få flöda fritt ett tag igen, den som kommer gör dig frisk!! Så gråt så mycket du kan och orkar, ett steg till en bättre inre hälsa! /Kram K
Pleure mon amie tranquillement,
Chaque larme évacue un tourment
Dis-toi que demain arrive vite et beau!
Je pense à toi.
Caroline
Klart du får gråta! Vi är alltid så rädda för de häftiga känslor vi känner, gråt, lycka, skratt, ilska. Men jag tycker det är skönt att få ut det. Och ett par påsar blod låter ju underbart! (påminner mig själv om att jag ska lämna blod)
En liten pepphälsning från Oscar Wilde som C skrev på ett födelsedagskort för typ tio år sen: "Live, live the beautiful life that is in you, let nothing be lost upon you.
Be always searching for new adventures. Be afraid of nothing."
Öppet för tolkning, naturligtvis. Min egen är att "inte vara rädd för något" betyder att inte vara rädd för rädslan eller för att vara ledsen. Att visa rädsla och sårbarhet är att vara stark. Att vara ledsen är att vara stark.
Och du är en fin, fin, fin människa med mycket värme!
Kram Eve
Ett litet tips om härlig musik mitt i allt: www.rafven.se.
Eve
Jag läser din blogg ofta och är så imponerad och inspirerad av dig!
Du och din kamp och din obändiga vilja lyfter upp och gör min vardag mera värdefull och tydlig.
Hoppas att imorgon är en lättare dag och att allaotäcka förkylningar håller sig borta borta!
Tack för att du delar med dig av din kamp!
En stor stor kram till dig!
Här sitter jag. Skrattar och gråter om vartannat. För att jag läser din blogg. För att din text får mej att känna det jag tror att du känner. För att jag blir så full av kämparglöd här inne.
Kanske gråter jag också över att livet är så vackert. Att ni är så vackra. Din kamp är så vacker. Undrar om det går att säga så? Men det är så jag känner. Det är som att betrakta en människa som springer 100 meter jävligt snabbt, fast i slow motion. Alla muskler som samspeler, viljan, beslutsamheten, kampen, styrkan, riktningen mot målet. I ditt fall att bli frisk.
Fan vad bra du gör det här!
Bamsekramar till dig du tappra lilla Jos!
Varma och goa Bamsekramar!
Skicka en kommentar