Mitt i den oväntade semestern från sjukdomen smyger sig saknaden på.
Trots att jag är lyckligt lottad som får vara i skärgården med familj och vänner, ivrigt uppassad av de finaste fina, de obetydligt äldre och yngre som bara är mina, så har jag en otålighet i kroppen. Det är en iver att skriva ned idéer, att strukturera, organisera och vända på begrepp.
Jag längtar tillbaka till jobbet!
Smygsurfar in på "mina" sidor och vill genast logga in som admin och fixa, trixa, uppdatera och förändra. Men nekade mig själv åtkomst i ett smart (svagt?) ögonblick av sjukdomsinsikt för exakt tre månader sen, strax efter behandlingsstart.
En starkt bidragande orsak till jobbivern är att Esset med brunbjörn var på efterlängtat besök idag. Även om vi inte pratade jobb en endaste sekund, och trots att vi inte längre driver JES! Kommunikation ihop utan är tryggt anställda på andra utmanande positioner idag, så ger min vapendragares blotta närvaro en lust till att åter utföra stordåd tillsammans.
Ser jobblängtan som ett tecken på tillfrisknad och hoppas att jag snart är tillbaka i verkligheten igen. Har kommit halvvägs av sjukskrivningen och hoppas innerligt att ett halvår räcker.
Med den förhoppningen slänger jag jobblängtan tillfälligt över axeln. Eftersom det faktiskt är okej med semester när den innebär halvtidsvila i min hittills tuffaste match.
Nu ska jag använda energin till att tvätta ett fönster. Regnet hänger ändå i luften, så jag har ryggen fri. Och semestern är inte fulländad förrän man tagit putsångesten vid hornen för att sedan pusta ut med gott samvete. Vissa må protestera, men jag tror verkligen att de flesta nånstans funkar så. Jobb först, semester sen.
Och Luther gör sig åter påmind. Vilken kille.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Take care, min kära dotter! Du skall bara se till att göra det bästa för dig. Du bestämmer själv, kanske säkras i samråd med Bengt S, din bästa guide just nu! Vi, dina nära, finns nära, så nära som du själv vill!
KRAM från pappa!
Fast Luther ville faktiskt att man skulle ha glädje i livet och unna sig ett och annat glas öl!
Lät så väldans sant det du skrev att det nog bara är ett tecken på tillfrisknad. Alla vill ju känna att man bidrar utöver familj, vänner, osv. Oavsett om man pluggar, jobbar eller vad man nu vill göra. Du är ju dessutom så van vid det. Att jobba. Och att jobba mycket.
Åh, vad bilden i förra inlägget var fin på dina fina! Sikken sommarbild. Och vilka studerare, alla tre. Undrar just vad T tänker där han sitter uppflugen..
Tillbaka i cyberrymden efter en vecka på landet. Har kopplat bort tekniken så pass att jag inte vet vars jobbnallen är. Hittills känns det inte som ett stort problem. Men på måndag då man ska tillbaka till arbetsplatsen kan det kanske bli om den inte ligger hemma vill säga :)
Puss på rej och di alla där ute. Hörs om imörra passar då.
Eva
Jobb först ... semester sen. Så rätt så rätt. Skatan har också fönster att tvätta men ligger efter med sitt bloggande så ... kul först, jobb sen ... Kram!
Skicka en kommentar