Smultronbarnen arbetar under full koncentration
Det bästa med att komma hem är givetvis att få njuta av familjen, friheten och den självvalda tystnaden.
Det sämsta med att komma hem är de konflikter som uppstår inom familjen när jag, planeraren med alltför stort kontrollbehov, ställer krav och ger alla dåligt samvete, smärta och oro. Och inser att jag måste leva i det tysta ett tag.
Men efter några uppslitande bråk med musketörerna har vi hunnit vänja oss vid varandra igen, och familjelivet börjar likna vanlig semestervardag. Med små, viktiga framsteg: de plockar faktiskt upp efter sig och jag försöker fokusera på beröm i stället för skuldbeläggning.
Vi vuxna får den fantastiska bonusen att bevittna stolt storebrors framgång i simskolan med en lillebror som storögt beskådar och härmar. Samma eftermiddag lär sig storebror att cykla på "stora" cykeln medan lillebror vågar prova storebrors avlagda mindre tvåhjuling med stödpinne.
- Stödhjulen provar jag sen. Om jag behöver., deklarer brådmogen treåring bestämt.
Den kvällen får de dessutom rida nere vid viken - vilken lycka! Deras smittande skratt ekar uppåt husen när de travar fort, fort på Lillis, den lånade shettisen som liknar en rullande tunna. Nästa morgon metar lillebror sin första lilla aborre, efter många misslyckade försök, vilken fileas, steks och äts med vördnad.
- Men varför måste man döda fisken innan man äter den?, funderar storebror efteråt, lite skuldtyngd.
En varm sommarkväll åker vi till Skatudden och har räkfrossa med havsutsikt. Jag är ganska svag så vi tar bilen ut, vilket känns lite märkligt, som ett nederlag faktiskt. Det här är ju vår vanliga promenad, ridväg, cykeltur och joggingrunda. (Men när Esset tog bröllopsfoton körde vi iofs Silverpilen 2, precis som nu.) Efter räkor, lite Chardonnay och havssaltschoklad återfår jag färgen. Alla killarna går på grottäventyr till övergivna bunkrar, men först plockar de blåbär. Barnens åker mest rakt ner i magen, men jag får också smaka.
- Det är viktigt för att du ska bli frisk, förstår du., förklarar storebror.
Den kvällen somnar de snabbt, men funderar en del innan de får ro att slumra in.
- Känner du hur jag överraskade kroppen med mina kramar nu, så att det sjuka försvinner?, undrar storebror.
- Men nu får du faktiskt gå upp och sova, mamma. Inga mera baskilusker i blodet. Dom stör. Kan du förstååå det?, hävdar tröttaste lillebror.
Sen babblar de med varandra om allt spännande som hänt under dagen, hör jag, som tjuvlyssnar bakom gläntad dörr. Men det tystnar snabbt och snusar snart sött.
Så allt är egentligen precis som vanligt denna sommar.
Och det är det bästa av allt.
Det sämsta med att komma hem är de konflikter som uppstår inom familjen när jag, planeraren med alltför stort kontrollbehov, ställer krav och ger alla dåligt samvete, smärta och oro. Och inser att jag måste leva i det tysta ett tag.
Men efter några uppslitande bråk med musketörerna har vi hunnit vänja oss vid varandra igen, och familjelivet börjar likna vanlig semestervardag. Med små, viktiga framsteg: de plockar faktiskt upp efter sig och jag försöker fokusera på beröm i stället för skuldbeläggning.
Vi vuxna får den fantastiska bonusen att bevittna stolt storebrors framgång i simskolan med en lillebror som storögt beskådar och härmar. Samma eftermiddag lär sig storebror att cykla på "stora" cykeln medan lillebror vågar prova storebrors avlagda mindre tvåhjuling med stödpinne.
- Stödhjulen provar jag sen. Om jag behöver., deklarer brådmogen treåring bestämt.
Den kvällen får de dessutom rida nere vid viken - vilken lycka! Deras smittande skratt ekar uppåt husen när de travar fort, fort på Lillis, den lånade shettisen som liknar en rullande tunna. Nästa morgon metar lillebror sin första lilla aborre, efter många misslyckade försök, vilken fileas, steks och äts med vördnad.
- Men varför måste man döda fisken innan man äter den?, funderar storebror efteråt, lite skuldtyngd.
En varm sommarkväll åker vi till Skatudden och har räkfrossa med havsutsikt. Jag är ganska svag så vi tar bilen ut, vilket känns lite märkligt, som ett nederlag faktiskt. Det här är ju vår vanliga promenad, ridväg, cykeltur och joggingrunda. (Men när Esset tog bröllopsfoton körde vi iofs Silverpilen 2, precis som nu.) Efter räkor, lite Chardonnay och havssaltschoklad återfår jag färgen. Alla killarna går på grottäventyr till övergivna bunkrar, men först plockar de blåbär. Barnens åker mest rakt ner i magen, men jag får också smaka.
- Det är viktigt för att du ska bli frisk, förstår du., förklarar storebror.
Den kvällen somnar de snabbt, men funderar en del innan de får ro att slumra in.
- Känner du hur jag överraskade kroppen med mina kramar nu, så att det sjuka försvinner?, undrar storebror.
- Men nu får du faktiskt gå upp och sova, mamma. Inga mera baskilusker i blodet. Dom stör. Kan du förstååå det?, hävdar tröttaste lillebror.
Sen babblar de med varandra om allt spännande som hänt under dagen, hör jag, som tjuvlyssnar bakom gläntad dörr. Men det tystnar snabbt och snusar snart sött.
Så allt är egentligen precis som vanligt denna sommar.
Och det är det bästa av allt.
8 kommentarer:
Underbart! Kram.
=)
Härligt! Om det är en fin kväll på onsdag så kommer vi antagligen att besöka Nordkapsklipporna med lite grillning. Ni är så välkomna dit i så fall om än en liten bit på avstånd, Kram!! /K
din ventil är vacker, stark och harmonisk :)
Hur underbara får barn bli? <3
Glädjer mig att höra att ni alla njuter!
Kram
Camila
Den sommar du beskriver är precis en sån härlig sommar som dina grabbar kommer att komma ihåg när de är lika gamla som jag.
Simskola, cykelträning, smultronplockning, aborrfiske ...
Stor sommarkram kommer här från Skatan.
Jo, du ... förresten. Den där Skatudden. Såg du någon av min släkt där eller är de på sommarlov?
Ah, the bliss of ordinary. Vicka ljuvliga ungar.
...och havssaltchoklad är väl det godaste dom hittat på sedan jagvetintevad.
Finalement, drrling! Den sommar du längtat efter! Underbart! Underbart! Underbart! Kan tänka mig att killarna är helt kritvita i håret nu av sommarvind, sol och uteliv.
Vi är för några minuter sedan tillbaka från Skåneland. Svängde förbi C & co. Deras inplanerade grillning fick utebli då regnet kom precis.
Tittar gärna ut till Grissle nåt här när det passar.
Tio dagars intryck håller på att lägga sig nu när man sitter i soffan och slappar. Segelflygningen är ett av dem. Huja, nånstans där uppe i det blå undra jag: vad gör jag?
När vi precis skulle sätta oss i planet gick konversationen så här: det är stålhandtaget drar du mot dig så lossnar skärmen (till fallskärmsryggsäcken jag satt på mig). Det är om vi behöver kliva ur.
- Kliva ur?
- Ja, om nåt händer.
- Öh, du får det nästan att låta behagligt.
Försökte låta bli å tänka på det där uppe :).
Krrrramalama på er där ute! Eve
Skicka en kommentar