Det går bra nu.
Jobben rullar in.
Som tågen på en station.
"Det är ju synd att klaga",
men snart hinner jag inte med tåget. Som imorrn går till Malmö. Direkt efter kundmöte då jag måste ta beslut. Vara av eller på. Helst det senare. Förhoppningsvis är hela familjen ombord. På tåget. Samt vagn, väskor, välling. Varför utsätter man sig överhuvudtaget för detta? "Jag är faktiskt förkyld." Räcker det som ursäkt, om man är tjej?
Dagens dilemma:
Borde jag ta det trygga projektet som innebär minst halvtidsjobb ett halvår framöver? Men samtidigt tvingas tacka nej till andra stora, kreativa uppdrag?
Eller ska barnen gå på dagis på heltid? Ska kanske mannen gå ner på deltid? Som situationen är nu jobbar vi båda 100 %, men jag hämtar oftast (kl tre). Tar igen missad arbetstid efter åtta, när de snusar sött (alla tre ...).
Det är lyxigt att vara fri, men svårt när man vill göra allt. Och världens sämsta klyscha - "om ändå dygnet hade fler timmar". Astöntigt lyxproblem. Anpassa livet och sluta mesa! (Men hur?) Beslutsångest har tonåringar patent på. Inte 30+are.
Kan någon vara snäll och slå något hårt i huvet på mig så jag tar ett steg i rätt riktning, tack?
Jobben rullar in.
Som tågen på en station.
"Det är ju synd att klaga",
men snart hinner jag inte med tåget. Som imorrn går till Malmö. Direkt efter kundmöte då jag måste ta beslut. Vara av eller på. Helst det senare. Förhoppningsvis är hela familjen ombord. På tåget. Samt vagn, väskor, välling. Varför utsätter man sig överhuvudtaget för detta? "Jag är faktiskt förkyld." Räcker det som ursäkt, om man är tjej?
Dagens dilemma:
Borde jag ta det trygga projektet som innebär minst halvtidsjobb ett halvår framöver? Men samtidigt tvingas tacka nej till andra stora, kreativa uppdrag?
Eller ska barnen gå på dagis på heltid? Ska kanske mannen gå ner på deltid? Som situationen är nu jobbar vi båda 100 %, men jag hämtar oftast (kl tre). Tar igen missad arbetstid efter åtta, när de snusar sött (alla tre ...).
Det är lyxigt att vara fri, men svårt när man vill göra allt. Och världens sämsta klyscha - "om ändå dygnet hade fler timmar". Astöntigt lyxproblem. Anpassa livet och sluta mesa! (Men hur?) Beslutsångest har tonåringar patent på. Inte 30+are.
Kan någon vara snäll och slå något hårt i huvet på mig så jag tar ett steg i rätt riktning, tack?
3 kommentarer:
Oi, achei seu blog pelo google está bem interessante gostei desse post. Gostaria de falar sobre o CresceNet. O CresceNet é um provedor de internet discada que remunera seus usuários pelo tempo conectado. Exatamente isso que você leu, estão pagando para você conectar. O provedor paga 20 centavos por hora de conexão discada com ligação local para mais de 2100 cidades do Brasil. O CresceNet tem um acelerador de conexão, que deixa sua conexão até 10 vezes mais rápida. Quem utiliza banda larga pode lucrar também, basta se cadastrar no CresceNet e quando for dormir conectar por discada, é possível pagar a ADSL só com o dinheiro da discada. Nos horários de minuto único o gasto com telefone é mínimo e a remuneração do CresceNet generosa. Se você quiser linkar o Cresce.Net(www.provedorcrescenet.com) no seu blog eu ficaria agradecido, até mais e sucesso. (If he will be possible add the CresceNet(www.provedorcrescenet.com) in your blogroll I thankful, bye friend).
Det beror på hur (o)trygg man vill känna sig tror jag. Och det är väl ingen dum idé att maken går ner lite i arbetstid; småbarnspappor tenderar ju att jobba för mycket enligt vetenskapen. Men framförallt ska du göra det som känns ROLIG(AST), jobwise.
jepp, jennie. jag väljer alltid det som är roligast. nu ska jag även försöka göra det som är lönsammast. förena nytta med nöje, tjoho. medan alla tre gåsapågarna myser mer i redet.
Skicka en kommentar