Efter att ha bokat och betalat skidskola och utrustning för den stundande Åreveckan börjar jag ifrågasätta om det är så smart att introduducera barnen i denna dyra aktivitet.
Speciellt med tanke på skaderisken. Jag har åkt skidor sen jag var tre och älskar det, men har i vuxen ålder tvingats operera båda knäna, skadat ryggen och fått ett par hjärnskakningar pga olyckor i Alperna. Mumrik kallar mig visserligen Elvan eftersom jag gillar att åka fort nerför branta backar. Vilket kan ha något slags samband med alla krascher.
Så är detta ett klokt val?
Jag borde ju inte ens vara där, i Åre alltså. Utan jobba igen allt jag nu missar. Lär ju inte kunna ta några svängar alls, eftersom jag fortfarande ligger hemma och stirrar i taket. Är inne i tredje sjukskrivningsveckan utan märkbar bättring. Vilket suger hårt.
Men jag hoppas på sol så att jag kan vara en typisk lattemamma i solbrillor som tjuvkikar på och beundrar mina småkillars framsteg. Storebror i skidskolan Snöflingorna, lillebror i snölekiset Snöbollarna. En och en halv timme varje morgon då föräldrar kan extremåka intensivt. Min lillebror och jag älskade det när vi var exakt lika gamla. Även om våra grupper hade lite tristare namn, som röd och blå. Men härliga dofter ... av svett och billig after shave.
"Mamma, det bästa med skidskolan är få åka ankarlift med skidlärarkillarna för dom luktar så gott. " Sa jag tydligen till min mor. Vid 4½ års ålder.
Så att sova bort den arla morgonstunden då skidskolan pågår är inte till att tänka på. Bokat och betalt. Nu ska vi f-n ha kul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar