Jag har nog aldrig längtat så mycket till en jobbmåndag. Nu har jag å andra sidan aldrig haft någon måndagsångest heller. Men jesus vad lite webbande, idébollande och nya utmaningar kan göra för kropp och själ efter nästan tre veckors sjukskrivning. Hade sett fram emot da party, men är inte ens sur för att jag missade den galna branschfesten, bara glad att se alla klipp och höra historierna. Vet inte om det är ett tecken på mognad eller tacksamhet över att vara tillbaka. Vilket kanske är lite samma sak ...
Det är så mentalt depraverande att ligga still i väntan på att kroppen ska läka. Outhärdligt trist. Och självfötroendet faller som en gråsten genom tunn is. Men lyfter snabbt mot oanade höjder när jag är tillbaka på mina domäner igen.
Och då är jobbet ändå bara ett jobb.
Men ett jäkligt spännande sådant.
Trots sparkrav och rapporter.
Det är väl med jobb som med kärlek.
Det är nyttigt att sakna och saknas.
För att uppskatta och uppskattas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar