Startar dagen i ny, prickig klänning med mormors femtiotalsscarf.
Möts av globalt beröm i mailboxen och blir generad men tacksam.
Serveras goda nyheter som firas med bjudlunch vid vattnet, på J.
Skyndar mot tjejmiddag med härligt gäng, men där tar det stopp.
Skickas raskt tillbaka till verklighetens fredagströtthet och trilskande lekamen.
Segnar ner i soffan, efter en sparkcykeltur med sötaste sönerna och stoltaste systrarna till Sushisolen i Svea torn med dånande salvor från Stadion som ackompanjemang.
Ser sargad barndomsvän på bästa sändningstid och två plus två gråter av hänförelse. Gästande ex-aussie blir lätt brydd, men förstår styrkan och storheten. Sången, sårbarheten men även säkerheten som berör. Så värd all framgång efter ett hårt liv. Lycka till Jon!
Tidig sänggång ger arla uppgång, väckta av makens jourtelefon. Barnen bygger koja, jag tar mod till mig och bakar pain au chocolat. Himmelsk doft sprider sig i vårt chateau på sjätte nivån. Solen kikar fram bakom ett moln och jag njuter av en len café au lait, en varm chokladcroissant och Peter, Bjorn and John på morgonteven. Och all världens olycka glöms bort för en liten stund. Tills en raserad kuddhög ("hemligt högkvarter, faktiskt") får en snart femårings värld att rämna. Och min sköna morgonstund tar sitt abrupta slut.
Något sneare:
Nu går vi ut. Sockerchocken är total och allt havererar:
- Men mamma, dom är ju brända!, skrek barnen.
- Nej, det är choklad. Och ni får doppa dom i varm o'boy., svarade jag.
- Slurp., sa sönerna.
Därefter kaos, krig och knasiga killar. Inte mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar