Lååångfredag

Påsken har sällan infallit senare, aldrig varit lika efterlängtad och därför aldrig nånsin haft så långa dagar.

Är vårtrött av att gå upp i arbetstid, flänga runt på aktiviteter och socialiserande, men glad och stark av att träna, simma, springa och på sistone cykla allt snabbare i uppförsbackarna som skiljer Gärdet från sjöstan'. Men den största anledningen till påskdrömmarna är att yngstingen äntligen får fylla fem. Denna magiska siffra som öppnar dörra till fotbollsträning, simskola och kör. Bland mycket annat.

Dagen idag fylldes inte av lidande och ångest, utan startade med en påskpresent av sällan skådat slag, något av en hädelse, men en lisa för trötta själar och tyngda axlar, en styggelse som gjorde gott: maken och jag smet sålunda iväg till Havsbadens (grannens) SPA, bubblade och babblade, knådades och lerades in efter att vintern slutgiltigt saltskrubbats all världens väg. Att jag sedan råkar bevisa min medelålder genom att köpa en undergörande, återfuktande kräm i en bedårande liten burk för en halv fömögenhet, det hör väl liksom till hela konceptet? Rusig av vårljus, kärlek till mina fina och tacksamhet - jo, jag är ju kvar - när den där tvetydiga årsdagen nalkas. Ett styng av sorg mitt i glädjen. Sjudomsbesked på solstrålens födelsedag. Det är svårt att komma över.

- Det stämmer. Det här var verkligen den längsta fredagen i år. Nu orkar jag inte mer. God natt!,

säger 6½-åringen med ögon skelande av trötthet efter en solig skärgårdslångfredag fylld till bredden av av risröjning, kompisar och familjefika i en varm klippskreva i lä med lekande ejdrar i havsbrynet intill.

Livet är så vackert att det gör ont.
Å andra sidan är det ju det som gör att man vet att man lever.