Vem ska trösta Knyttet?

Knyttet & Skruttet

Sovmorgon medan två små är stora nog att ordna egna smörgåsar. Champagnefrukost i miniatyr av fredagens sparade firardroppar. Flygplansspaning och adios till Señor E på väg till vår favoritstad Barcelona från barndomens orörda Arlandacafé. Zumbafika hos turturduvor, grandiost kladdkaksbak, nattlig kostymtråcklande och skipande av godispåsarnas obestridda rättvisa. Och en brandlarmsosande bränd chokladglasyr kl 02.30.

Två bästisars önskedrömda femårskaosiga kostymkalas i för litet parklekshus men gudagod strålande sol, med ovärderlig hjälp av nära och kära, samt en tyst bön - mitt i skattjakten parken runt med sonens glitterhjärtansdiadem på sned och oj, hoppsan, förlåt när jag springer rakt in i Felix Herngren - om att komma ihåg att inte utsätta franskt nervdaller för detta igen. Men också en skara färgglada, nöjda hejdåvinkande barn, en puhpustarmiddag med mormor och lillebror. Och sängdags för trött trio så snart gästerna gått.

Vimmelkantig av trötthet efter maskeraden arbetar jag mig igenom en posttraumatisk huvudvärk under dagen och somnar som vanligt med barnen efter finaste finlandssvenska sagan men vaknar vid midnatt och undrar fortfarande Vem ska trösta Knyttet?

Längtar intensivt efter min Snusmumrik och känner mig som ett litet Skrutt. Cirklarna är rubbade och jag undrar som så många gånger förr hur vi klarade att vara utan varandra när livet dinglade på en skör tråd? Men vet att minst en av oss var förvissad om sagans goda slut ... och så levde de lyckliga i alla sina dagar.