Vårvindar friska gör att vi flyr verkligheten för vidunderliga äventyr i The Never Ending Story. I Grisslan 7 råder strömavbrott orsakat av orkanen med 34 m/s. Sju trappor upp på Gärdet viner det i ventilerna. Såväl här som där. Sjunde himlen på vårt sätt.
Vårtröttheten är påtaglig. Vilket för mig är ovanligt. Väcker kropp och knopp med väsentligheter som visioner, vrålträning och vågat vårklipp.
Vad som verkade så bra och var så efterlängtat, den utökade arbetstiden inträde, blev ett dåligt aprilskämt orsakat av matförgiftning. Vi flyr till skärgårn' vars friska vindar botar såväl sviterna efter vomering som den förkylningsdäckade familjen.
Nostalgishoppar barndomens favoritfilmer i lanthandeln och myser vid brasan när vi ser The never ending story, som jag simultantolkar för barnen som är fullständigt begeistrade av lyckodraken, upp över öronen förälskade i prinsessan och fullständigt fascinerade av hjälten. Själv nynnar jag på musiken och minns första biobesöket med kompisarna men utan föräldrar på nyöppnade Filmstaden vid Fyrisån. Sedan ser vi E.T. och varken kan eller vill hålla tårarna tillbaka, oavsett ålder i den nu utökade skaran på familjmedlemmar mellan 4 och 64 år.
Behöver bli av med benpirret så barnen premiärcyklar medan mormor och jag småjoggar i slush puppyliknande väglag. Motionsrundan slutar abrupt i och med isrejsarnas störtdykning i Roslagens djupaste dypöl och vi snubblar hemåt för att värma oss med safarifoton, Pilates och ett evigt eldande.
Tillbaka i stan och införande av nya familjerutiner i och med andra arbetstider. Oro i små själar när cykler rubbas, men med förvissningen om att vi överlever, vi som varit med om värre. Och ett gemensamt moahahaha, ackompanjerat av gemensamt målfokus, problemlösning genom högtflygande planer och en väldig massa emotionell och fysisk rörelse. Och ett par hekto lättare huvuden efter vårfårklippningen. Bäää.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar