Dålig stoppning

- Och hur går det med vikten?, undrar överläkaren när jag är på besök.
- Mycket bra, jag har gått upp 2 kg redan!, triumferar jag.
- Det har jag lite svårt att tro ... du har väl inte samlat på dig vätska? Eller har du möjligen vägt dig på olika vågar? Och hur många lager kläder bär du egentligen?
- Nej, ja och fyra, svarar jag.

För det är inte klokt vad kallt det är.
Ikläder mig ständigt underställ, mjukisbyxor och dubbla polotröjor under jeansen och fleecetröjan. Och går runt som en Michelingumma i mammas gamla Monclerdunjacka och överdragsbrallor när jag är ute. Läser ihopkurad under dubbla yllefiltar när jag är inne.

- Det är väl inte så konstigt att du fryser med så dålig stoppning., hävdar kloka K.

Men det är vansinnigt svårt att äta upp sig, fetta till sig, jaga kalorier när magen nöjer sig med bebismat. Men det reder sig vad det lider. Är ganska säker på att kalorijakten snart återgår till den motsatta riktningen ... Skinny skinhead-Jos dagar är räknade.

Så nu ska jag pälsa på mig för att gå den korta promenaden upp till barndomshuset för att låna nästa bok i Erik Erikssons släktsaga om Grisslehamn. Den första: Det brinnande havet var gripande. Och lättläst. Jag avverkade den på ett dygn. En spännande historia om en stark kvinna i en mansdominerad värld. Baserad på verklighetens hemska händelser i bygden. Rysshärjningarna. Jag rysfryser lite extra när jag upplever dåtidens armod.

Har redan laddat öppna spisen med en vedtrave. Anna Ternheim högt på stereon, en rykande kopp havtornste med citronhonung från Singö och en god bok om byn framför brasan i väntan på musketörerna som kommer hit snart. Kan rehabiliteringen i Roslagen bli bättre än så en regnig dag? Lite bättre stoppning är väl det enda jag skulle kunna begära ... upplagt för fredagsmyyys.