Hästmusik?

Nej, jag gillar inte country. Hästjazz, sägger pappa. Håller med. Men jag gillar hästar och musik.

Liksom sönerna. Helt indoktrinerade trippade de ner för trappan i morse och satte på Kents nya, som ljöd på båda etagen. Överlycklig mor dansade i duschen. Jag har lyckats med musikuppfostran! Maken är inte lika förtjust, men lagade ändå frukost taktfast vispande i gröten.

Och jag förstår barnen. Häst på omslaget och bra morgongympamusik. "Dansa lite!", sa lillebror och skakade rumpan. Han har inte världens koll på de där ännu. Dansar hip hop till det mesta.

Men de är alltså tilbaka. Kvintetten har blivit en kvartett. Färre som får dela på stålarsarna. Har följt dem sen de var osajnade.

Inte stalker, bara hang around. Som gav upphov till gullig historia. Några kentare slocknade hos JU efter en spelning på Kalmar nation. Söta L ville sova vidare och stängde av väckarklockan. De svartklädda missade nästan folkabussen hem till Tuna. Ursinningt uppbrott. Skamsen L. Men roligt minne så här långt efteråt. Och nej, mina väninnor är inte groupies. Bara väldigt gästvänliga. Så nästa gång bandet var i stan sågs vi igen. Riktigt reko killar. Som sen dess dykt upp i olika, mindre sammanhang. Världen är ju så liten. Eller horisontell. Dock utan sexuell anspelning. Man rör sig bara i samma lager. Emellanåt.

19/11 är det dags igen. Två år sen sist vi sågs. Eller Snyggis, Sötis och jag såg dem, snarare. Övernattning icke aktuellt för L & gubbarna. De har ju råd med hotell. :-) Men det blir förhoppningsvis en minst lika bra konsert som back in the day. Nån' som ska dit?