Dagens klokord, från fyraåringen till halvåringen:
"Det är damerna som bestämmer allt. Hos oss är det mamma och i stora familjen är det mormor. Och det är ju bra."
Så talar en sann feminist.
Som för övrigt ska gifta sig med mig eller en fin pojke.
Ett barn av sin tid som givetvis valde en kula regnbågssglass i kiosken där han var årets första kund. Under premiärturen på storebrors cykel. Utan vare sig stödhjul, pinne eller jackhållande förälder.
Och precis i detta nu, medan dimman åter rullar in från Ålands hav, kommer nästa fundering:
"Varför är bebisfabriken stängd, mamma? Jag vill ha en lillasyster. Så att vi blir tre barn. Det är lite tomt här."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, underbara vän! Det låter som ni har det härligt där ute, trots en man mindre! Njut, njut, njut så ses vi på måndag!
Kram Eve
- som flyttar åt föräldrarna imörra. Eftersom vi tydligen aldrig får nog av att flytta :)
Tack, finaste du, vi njuter av att rå om lillkillen. Har förkylningen släppt dig ur sitt järngrepp? Och du, om du nån gång funtar på karriärbyte, så bli flyttkonsult eller packmästare. Seriöst! Lycka till med päraflytt och hälsa.
Vilken praktkille ni fostrat! Gifta sig med en fin pojke, det är mitt mål också. :-)
Järngreppet har släppt men den envisa hostan hänger kvar. Suck.
Jo, jag kanske sadlar om redan till hösten. Vem vet. Eves städ och flytt. Jäs.
Kram
Skicka en kommentar