Gjorde en helomvändning igår, efter goda råd från den blå spenaten. Så istället för att i hemlighet åka på sjukhusbesök till Uppsala, för att inte oroa storebror i onödan, så fick han följa med. På en helt odramatisk dag i solen.
Spännande tågresa, turism i egna hemstaden, provtagning med hökögskontrollant, sedvanlig undersökning och läkarsamtal.
- Vet du, din mamma mår bra nu., lugnade doktorn.
- Mmm, men varför måste hon vara här då?, undrade trumpne underluggkikande killen.
- För att vi vill hålla koll på henne, så att hon sköter sig. Nu bestämmer vi att vi sänker medicindosen och så dröjer det fyra veckor till niomånadersbesöket, blir det bra?, sa doktorn.
- Fina fisken. Trevlig långhelg!, sa storebror och drog sig och mig mot dörren.
Efter piratskeppslek i parken och shopping inför stundande utlandsresa somnade han på väg till landet. Förhoppningsvis något mindre orolig inombords än förut.
Själv är jag fortfarande helt uppfylld av ordet niomånaderskontroll. Och lite, lite brydd över det benmärgsprov som väntar. Jag vänjer mig aldrig. Det blir snarer värre för varje gång.
Men det är en helt annan hístoria.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar