till publikens hjärtan stavas bubbel, bensprattel och balkongbuffé.
Där fanns något för alla smaker. Såväl smäktande som snyggt solo i Anthem ur Chess var sönernas favorit ("han den långe är snyggast och sjunger bäst, blinkblink"), medan vännerna kanske gillade Jesus Christ eller Chicago bäst?
Hårresande, höga-som-hus i hilarious Hair med i många fall äkta hippieutstyrslar anno '68 var det grövsta publikfrieri man skådat, men samtidigt ett enda asgarv rakt igenom för vännen E (tillika barnens valda låtsasmoster) och mig. Som kämpade med kvävt fnitter, preciiis som back in da school day.
1 kommentar:
Misstänker att du hittade ett lämpligt förevigande i min bortglömda lilla manick ;)!/K
Skicka en kommentar