i mina Polarn' och Pyret-plyschmysdressar från 1980.
Familjegympa tidigt en lördagsmorgon.
Rekommenderas.
Varmt.
Och av en händelse möts vi där, barndomsvännen, högstadiekompisen och jag. Med våra skruttar som skuttar omkring. Och allt svindlar för en sekund. För vem av oss hade då, när vi var fjortisar som plankade in på Havsbaden, kunnat ana att vi tjugo år senare hellre lägger oss "i rimlig tid" för att starta lördagen med en hinderbana?
- Det är så stort att få vara här och fira med dig., skrev A förra helgen.
Och det är sant. Men den här aktiva helgen är nästan ännu större. För även om jag nu väger under 45 kg så orkar jag massor. På ren vilja, möjligen.
Får en tår i ögat när jag småjoggar Byholma runt med snabbcyklande storebror. Inser nämligen att jag inte klarat den rundan på länge. Och att jag sist jag tog den förmodligen satt på gammelhästens trygga rygg. Aldrig mer ... är en sorglig tanke. Men livet går onekligen vidare och jag, eller förresten vi alla i lilla familjen, blir starkare för varje dag. Med eller utan Friskis & Svettis och mysplysch.
1 kommentar:
Det låter som en fantastisk lördagsmorgon och en bra formkoll :) Tänk vad man kan uppskatta det lilla!
Skicka en kommentar