Natten till den 16:de december klipps och klistras det i slott och koja. Eller i en och annan lägenhet åtminstone. I år var vi ute i god tid. Barnen har tillverkat årets utskick helt på egen hand och det enda vi behövde göra var att skriva adresser och köpa julfrimärken. Plättlätt. Kan man tycka.
Men ack. Ibland är det långt till brevlådan.
Så kom vinterkräksjukan på besök för en vecka sen, och eftersom storebror tillfrisknade efter åtta uppkastningar utan att någon annan insjuknade, men såväl han som lillebror och fader sattes i karantän resten av vecka, medan jag flydde fältet till mormordern i de obligatoriska 48 timmarna efter sista kräkset, så fanns gott om tid för ytterligare pyssel och hoppusslande av ännu fler julkort. (Regelvidrigt lång mening, men jag tar mig friheten.)
När bilen och jag väl var hemma igen efter min premiärkörning till sjukhuset utan chaufför hade vi en perfekt pulkahelg tillsammans med vänner medan snön vräkte ner och vi ständigt sköt julfirarfarandet till kusten på framtiden. Skönt att ha tid att ta det lugnt, men aningen korkat, med facit i hand.
För julen kanske måste firas i huvustaden. Eftersom ingen är körbar. Och det beror inte på förtäring av spetsad glögg. Nej, igår kom äckelkräket på återbesök. Denna gång troligen orsakat av matförgiftning. Det är vad vi hoppas, för annars - om det är kräksjuka som stannar i min klena lekamen - måste jag isoleras på infektionskliniken över jul. Icke önskvärt, är en grov underdrift.
Mannen och jag låg igår i fosterställning på varsitt badrumsgolv medan barnen försod allvaret och faktiskt var tvungna att klara sig själva. Mer eller mindre. Så de återupptog helt sonika julkortstillverkningen, som den naturligaste sak i världen. De har nu i två dagar stämplat, ritat, skrivit, klippt, stansat och fyllt kuverten med allsköns teckningar samt foton de printat själva.
Vi kommer aldrig skicka så många julkort som i år, tacka kräkset för det. Kraftigt försenade. Men ändå. Så ni som blir förärade med dylikt konstverk kanske ska avhålla er från att slicka på dem ... för säkerhets skull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nämen! För tusan. Hoppas det är matförgiftning. Jul på sjukhus låter inte kul. Krya på er och gläds åt alla kort, går de inte åt i år kommer det en jul nästa år också.
Ja, häck väck elaka kräk! Hoppas det snabbt försvinner och att ni får åka till landet snart!
Kram till er alla!
Eva
Åh, ser verkligen fram emot ett julkort! Vi hade storartade planer på att framkalla kort på barnen från senaste semestern och skicka som julhälsning, men det blev liksom aldrig av... Så jag önskar dig en God Jul här istället! Hoppas ni får en underbar helg tillsammans, att tomten kommer och att ni får vara friska. Det bara måste vara matförgiftning! Och så vill jag önska dig ett riktigt bra och gott nytt år! Hoppas 2010 blir ett riktigt, riktigt härligt år! Många, stora kramar från Åsa
En riktigt GOD JUL och GOTT NYTT NÄSTA ÅR önskar jag dig och de dina med en värmande JULKRAM!
Å, en riktigt GOD JUL, frisk och precis som ni vill ha önskar jag er.
Skicka en kommentar