Japanskt 1-årskalas

Är så avslappnad, lealös, trött, men lycklig.
Vilken helg!

Inledde med att morgonbada med mardrömsblöt, getingrädd lillebror i fredags före jobbet, Nordens roligaste för övrigt. Cyklade sedan till båten, läste ett par kapitel smuttandes en medhavd latte och kunde snart påbörja den första riktiga arbetsdagen, med uppgifter att veva igång den sedan 16 månader slumrande jobbhjärnan. En återkommande tanke under dagen var om man verkligen får ha det så här bra?

Hämtade tröttglada barn tidigt och gick hem till trehövdat fredagsmys medan Sveriges alla mikromjukisar kickade loss 80-talet på Konserthuset och i Blå hallen med Europe & co.The revenge of the nerds.

Så i lördags, efter en solig lekstund på vår (skol)gård och i vår tessinska trädgård, var det dags att fira min ettårsdag. Kärleken och jag har itne gjort något ensamma på sex år, inte ens en bio har det blivit, så den livsfest vi pratat om tar vi längre fram (var så säkra!) för att i stället göra en resa till inre ro och harmoni.

En kantarelltoast på restaurang J i Nacka strand senare var vi snart framme, sisådär tio år efter alla andra, men ändå - Yasuragin, som visade sig motsvara alla förväntningar.

På slaget 16 fick jag livet i mig för ett år sedan. Nu fick jag i stället lära mig försvara livet i Ju Jutsu. Med gamal bekant som lärare. Sedan följde tvagningar, bad och undergörande behandlingar på alla tänkbara sätt, samt delikat japansk mat i vacker miljö. Och tystnad tillsammans, men framför allt tid till tillitsfulla samtal.

Do in, Tai Chi, Qui gong ... allt under en värmande sol idag.
Så snabbt tillbaka till verkligheten i form av hungriga barn, som trots fullmatad helg med mormor hade energi för cykeltur till GIH och aktivitetsprovapå.

- Friidrott, akrobatik eller dans, vad var roligast?
- Allt!
- Så vad väljer ni?
- Simning. Som ni har gjort hela helgen.

Enkelt. När vi äntligen får plats efter tre års kö lär något annat locka mer ...