Ett livstecken.
Och en förklaring.
Som endast de som har alla hästar hemma kommer att förstå.
Eller flamingos.
(Se där, redan nu en tvetydig hänvisning med en gnutta humor. Det finns alltså hopp. Som alltid.)
Det är inte mig ni ska oroa er för, men tack för omtanken. Mig närstående personer har, på vitt skilda vis, drabbats av elände. Av hänsyn till berörda säger jag inte mer än så. Jo. En sak till. Helvetesjävlaskitsjukdom.
Är dessutom låg sedan tidigare eftersom jag är besviken. Och den känslan suddas inte ut så lätt. Tyvärr. Och eftersom huvudorsaken till besvikelsen är att mina barn inte mår bra och inte blir vederbörligen hälpta blir jag en lejoninna och vägrar ge mig. Fokus och fighting spirit är jag bra på. Gudskelov.
Denna icke-delikata anrättning garnerar vi med ett kryddmått ångest för egen del efter förra veckans niomånaderskontroll. Väntar nu svar på hur benmärgen ser ut. Och inget är som väntans tider ... som bekant.
3 kommentarer:
Härligt med fightinginställningen!! Håller tummarna för 9-månaderskollen.
Kram K
Det verkar vara mycket i livet just nu och inte kan jag hjälpa eller ens trösta. Men, när det gäller barnens välmående kan jag bara bekräfta att du gör rätt, slåss för dem som en lejoninna, en vargtik, eller för allt i världen, som en alldeles vanlig morsa. Stå på dig tills de som inte hjälper fattar vad det handlar om.
Hej vännen! Vad står på? Är det dig killarna är oroliga för eller är det något annat som hänt?! Jag hoppas vi ses i G-hamn på midsommar och att ni mår bättre då, vad det nu än kan vara... Håller självklart tummarna benhårt för att dina provsvar bara är positiva. Stor kram från Åsa
Skicka en kommentar