Finmiddag på ångbåt tuffandes fram i Stockholms skärgård en ljummen sommarkväll, lyssnandes på Nina Ramsby med gitarr. Minne att bevara i mitt sinne.
Genom att lyssna ännu mer på hennes vitt skilda skivor. Vilket jag bland inte så mycket annat gjorde för ett år sedan, isolerad på sjukhus med fienden inom mig. Men som jag brottades för att botas.
Nu är jag ett liv rikare, så att säga, och även ett par skivor. Barnen gillar Nina, speciellt Majas trädgårdsvisor.
- Man blir glad när hon sjunger så där finurligt. Och du blev frisk när du lyssnade på henne, eller hur, mamma?
Musik betyder massor. Såväl i positiv som negativ bemärkelse. Häpnadsväckande reaktioner kan utlösas. Vissa reklamjinglar ch signaturmelodier kan jag inte höra utan att rysa av obehag. Sådana som gick för högtryck på isolerings-teven. Så tonerna till ett naturpreparat och Rapport får mig att kräkas. På riktigt.
Men aldrig fina Nina.
Prova!
Du kommer inte ångra dig.
1 kommentar:
Det allra sjukaste är just att de där slingorna man inte vill ha i huve't har en tendens att fastna..
Får ta och lyssna på Nina hör jag.
Kramen!
Eve
Skicka en kommentar