Postroddens målgång i Grisslehamns yttre hamn
Efter min premiärjogg till Skatudden kom finaste vargfamiljen, våra resvänner, på kärt besök. Vi såg (knappt) målgången av postrodden då mandom, mod och morske män prövades men i flera fall övervanns av kvinnlig list och seghet. Alla båtar fraktade postsäckar, men även en och annan flaska eldvatten skymtade, nu som då det begav sig. Trötta, glada och i vissa fall aningen påstrukna stapplade de tidstroget klädda roddarna i land, på väg ut ur dimman som låg tjock över Ålands hav. Nästan overkligt vackert, som en saga.
Dagens andra märkliga tradition liknar mer en rolig historia. Jag tror verkligen inte på monarkins överlevnad, den följer sannolikt med vår generation bort, varför jag forcerade avspärrningarna och tog oss ut ur den rojalistiska bröllopsyriga huvudstadsdimman. Ändå såg själva vigseln hos vännerna i vackraste huset vid sjön, smuttandes på avec efter postroddskafferep i syrénbersån medan sex ystra barn glatt lekte i trädgården. Hemma i lillbyn bjöds och bjöd vi på rederiets jubileumsskumpa med jordgubbar lagom till kungaslupens glittriga färd över viken. Jag erkänner villigt att jag är en liten medelålders tant, och gottar mig också åt att glömda ord från Bellmans tid åter används av gemene man, kvinna och barn. Kungaslup ... mmmums.
Och som av en händelse ... efter vigseln lättade dimman och solen värmde åter. Verkligheten överträffar sagan om folkets prins som fick halva kungariket. Välkommen ut ur förlegade traditioner. För Sverige i tiden?
2 kommentarer:
Du skriver underhållande Jos! Låter som en trevlig dag! Klart du ska ha örhängena btw, menar du dom röda med lite vitt i? Vi gör upp med adress osv. så skickar jag dom :) hoppas allt är väl! många pussar och kramar
Fantastisk bild Jos, den målgången hade en annan också gärna sett.... många år sedan jag var där nu! /Kram K
Skicka en kommentar