Efter tuffa förhandlingar med mina tre musketörer, har jag slutligen lyckats övertyga dem om att byta prinsessbröllop i stan' mot postrodd i skärgårn'. Har använt mig av alla knep. Anade föga att maken var en sann rojalist.
- Men det kanske aldrig mer händer!, utropar dramatrion unisont.
- Hejaheja, hoppas verkligen inte det., svarar jag.
- Kan vi inte gå till kyrkan i alla fall?, undrar lillebror.
- Där kommer vi garanterat inte in., förklarar jag.
- Men hallå, är inte alla välkomna i svenska kyrkan?, frågar storebror storögt.
- Jo, det brukar heta så ..., funderar jag.
Nu ska jag bara forcera alla avspärrningar runt hemmet för att ta mig med bil till dagis, därefter kidnappa mikromjukisen i Kista (eller i kista?) för vidare färd mot friheten.
Jag är nämligen fångad i en ljudmässig mardröm sedan halvåret tillbaka. Ständiga badrumsrenoveringar med ihållande betogborrande i hela huset, ackompanjerat av Livgardets övningstutande, marscherande och hovklapprande inför morgondagens antiklimax. Sedan ett par dagar kryddas kackafonin av Flygvapnets genrepsuppvisningar av JAS samt diverse lågflygande säkerhets-, TV-, värderåns(?)helikoptrar.
För övrigt regnar det småspik och blåser snålt. Och märganalysen dröjer. Några droppar i brudkronan betyder tur, men måtte solen skina över roddarna. Och märgen.
Firar gärna. På avstånd.
Hur gör du?
3 kommentarer:
Hihi, bra jobbat där att få med dem ut ur stan! Jag kom riktigt nära bröllopet i morse. På Sveavägen omdirigerades trafiken. Det är nog det närmaste jag kommer. Om inte kortegen passerar Tallkrogen imörra :).
Kram å hörs om nästa helg.
Eve
Firar också gärna på avstånd ... slinker väl inomhus när det är så dags för själva bröllopsakten i Storkyrkan och sen ut i solen igen.
För här är det sol ... tror jag ... hela dagen.
Kram
Tror att ni gjorde rätt val - det blev ju ett fantastiskt väder i lördags, åtminstone här i "norr"!
Hoppas att rodden gick fint och att ni fick en mysig familjehelg!
Kram C
Skicka en kommentar